122 Utom hustruns laga tredjedel, som tillföll hennes arvingar, även en Rätt till halva tredjedel av sin återstående förmögenhet till hustruns arvingar och därtill böter. Hustrun giftes också till rätt till halva sängen, till vilken varken en horkona eller en frilla eller hustrun i ett andra gifte kan få tillträde. Äktenskapsbrott var enligt alla lagar och alltid förbjudet; straffet därför kommer att behandlas senare.^ Konkubinat var fordom här sängen Konkubinat 167 brukligt och medgivet, men på sätt och vis var det egentligen ett äktenskap med en egen trälinna. Ty över dem hade han fullständigt husbondevälde, de med dem avlade barnen ansåg man nära nog jämställda med de övriga. Sedan nedvärderades de till moderns villkor; Ingastädi är nokot barn, mödirnur frillobarn, vthan ther i thessa malinu, nu Bonde hafwer Hionalagh wedh ambutt sina.^ Av denna anledning göres i Ostgötalagen skillnad mellan barn födda av en frilla. en glädjeflicka [eg. trälinna], en äktenskapsbryterska, Frillobarn, HuuskonoBarn ochHoreBarn. Tvegifte omnämnes emellertid icke i de gamla lagarna, varken som tillåtet eller förbjudet. Det är dock känt, att före den kristna gudstjänsten månggifte här som annorstädes varit brukligt. Quisq., säger Adam av Bremen® angående svenskarna, secundum facultatem virium suarum, duas aut tres aut amplius uxores hahet et filios ex tali conjugio natos legitimos habent. Detta är även känt från den norska konungen Harald Hårfagers och vår Olov Skottkonungs historia, ehuru deime var kristen. Ty bredvid sin hustru, som var av lysande börd, hade han även en annan, en vendiska, som till sin ställning var träTvegifte ‘ Se nedan s. 237 ff. * Dessa ord, vilkas enda källa är en medeltida marginalanteckning (början av 1300-talet) i Äldre Västgötalagens huvudcodex, Holm B 59, bl. äro utgivna i Schlyters edition (1827), s. 285 och förut av Stiemhielm (1663), s. 25. De lyda hos Schlyter: Hawir bonden hialasghi wid{3asr ambut sinas, swa at han afflasr barn mseö hasnni. 3sr {3®t frillubarn modjjor .i. laghum warum. o c ingasstxdjji anarstxö. xr nokot barn modJjorennxr frillubarnvtxnhxr . i. h^Essu mxlinu. Orden tolkas av Wessén (Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 5, 1946), s. 86: »Har bonden samlag med sin trälkvinna, så att han avlar bam med henne, då är det moderns frillobarn i vår lag. Och icke i något annat fall är något bammoderns friUobamutomhär i detta fall.» Stternhöök kan möjhgen ha hämtat sitt lagcitat ur Stiernhielms lagtext eller från någon av de avskrifter av Cod. Holm. B 59, som gjorts på 1500- och 1600-talen och ännu finnas bevarade (förtecknade av Schlyter i hans Företal till Västgötalagen) eller rent av direkt från Cod. Holm. B 59; i alla händelser är den felläst och i oordning. Schlyters text överensstämmer, som alltid, med handskriften. ® Adamus Bremensis, Historia ecclesiastica. Ed. E. Lindenbruch (1595), s. 140 (cap. 229): »Var och en har efter sina förmögenhetsvillkor två eller tre eller flera hustrur; sönerna av ett sådant äktenskap anse de för äkta.» Den av Stiernhöök anförda texten är förkortad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=