ii8 äga fååni Löössöhron, och til allan dhen. rätt somi Vplandz Lagh ähru, ochthenH. Erichgaff, I NampnFaders, Sons, och then Helige Andes, dvs. ordagrant: Jag hopgifter med dig min dotter (syster) till heders och hustru och till rätten till halva sängen och till nycklarna och till tredjedelen i allförvärvad egendom och i den som kan komma att förvärvas, enligt Upplandslagen och den lag som S:t Erikgav, i Faderns osv. namn. Denna förmälning^ ägde fordomrum, medan eld slogs medjärn och flinta; sedan skedde en förändring, och bloss och vaxljus buros framför, men ävenandra brukförekommapåandra ställen, ochdärefter ägde överallt gästabud* rum, det andraochförnämstaanordnat avfästemannen. Två sådana voro nämhgen lagliga, dvs. av lagen icke blott tillåma, utan även påbjudna. Det första hölls vid hemföljdens överlämnande, det andra i sammanhang med bröllopet. Till detta senare var fästemannen förphktad att, vid vite av ett årligt underhåll åt var och en, inbjuda lla, som intill tredje led voro genom blods- eller svågerlagsband förbundna med honom eller hans fästekvinna. Man skulle kunna tala omöverflödighetslagar, men sådana, sompåbjuda, men icke förbjuda överflödighet. Ty det räckte icke med att hava inbjudit och frikostigt förplägat så många, omman icke uppvaktade gästerna även med gåvor, som lagen ålägger efter forna tiders anda, och från gåvors bruk hava vi icke ens nuförtiden helt och hållet avstått, blott att efteråt blivit infört som sed, att gästerna skola gengälda de nygifta något. Men inga skänker gåvos före sänglaget, och ingen sammanbiandning av ägodelar ägde rum mellan makarna förr än de kroppsligen beblandat sig. Omdärför endera av makarna avlidit efter vigseln och den legala föreningen, men före bröllopsnatten, kunde icke den efterlevande laghgen göra anspråk på sin andel, vilken han dock, enligt vad somnyss lästes i giftermålsformuläret, hade gift sig till. Sedan den första dagens gästabud avslutats, bestego de med övliga bruk och ceremonier under sång och dans och gästernas lyckönskningsrop brudsängen. Följandedagutfästes vad vi kalla morgongåvan®, emedan ^ För den följande skildringen av bröllopssedema synes Stiernhöök hava lånat drag från Olaus Magnus’ Historia de gentibus septentrionalibus; se registret, s. 629 och 649, till J. GranLUNDS Kommentar (1951). * Om dessa gästabud se kap. 8 och 9 av Giftermålsbalken av Östgötalagen. ® Om morgongåva, lat. dotalitium, se H. Petersson, Morgongåveinstitutet i Sverige under tiden fram till omkring 1734 års lag. Rättshist. bibhotek 21 (Lund 1973). Förf. tar ställning till Stiernhööks uppgifter om dåtida praxis. Se även Lizzie Carlsson, »Jag giver dig min dotter» I, s. 240. Bröllopsgästabud 161 Dotalitium eller morgongiva
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=