II7 mannens vägnar granskar och mottager hemföljden och under säkert skydd avlänmar fästekvinnan i fästemannens hem, och under sådan uppsikt, att för den händelse att han icke överlämnade fästekvinnan oskadd och okränkt i fästemaimens säng ochrent av i hans famn, han själv och hans följeslagare straffades med svåra böter, nämligen för fästekvinnan med fördubbling av de böter, somförskyldes för vanligt 159 dråp, vidare för de barn, vilkas avlelse ansågs liindrad, med tredubbla böter; man uppskattade därvid en son till 40 mark och en dotter till 80 mark, och emedan dessa icke voro födda, utan blott existerade inom det möjligas gräns, kallades de Vskabarn^, dvs. önskebarn. Det är därför ingenting att förvåna sig över, att de komnio beväpnade, vilket här varit brukligt sedan de äldsta tider, och att dessa, sedan de kommit in i fästekvimians hus, gåvo och mottogo gisslan. Sedan denna å bägge sidor hade givitsochmottagits, förvarade fästekvinnans förmyndare vapen och schabrak under lås. Den förut bestämda hemföljden överlämnades sedan; därefter började gästabudet. Dagen därpå fördes fästekvinnan in i mannens hus; hon åtföljdes av förmyndaren och några vänner samt framför allt av en för sitt sedliga allvar utmärkt kvimia, som hade uppsikten över ceremonierna och fästekvinnans klädsel och kallades Brutti Frammo, och av några flickor, besläktade på fädernet eller mödernet, som kallades Bruttimöö.® Först då förrättades föreningen av förmyndaren och vigseln av kyrkans tjänare. Intet kunde formenligt ske utom i närvaro av förmyndaren eller av den, somersatte honom; omnämligen prästen förrättat vigseln utan honom, straffades han, som omhan begått ett 160 dråp, med det strängaste straff. Föreningen förrättades emellertid av förmyndaren enligt följande högtidliga formulär^: Jagh giffter tigh min Dotter (Syster) till Heders och Hustru, och til halfwa Säng, och til hwar tridie penning, som i ägen och * forvista man tolkas i Schlyters Ordbok, s. 183: »anförare 1. beskyddare; så kallas den man, som anför en brudskara, och för bruden till hennes nya hem.» Ordet förekommer endast i Östgötalagen, Giftermålsbalken kap. 8 och 9 och kan översättas med ’brudförare’ såsom hos HolmbXck & Wessén. * OmVskabarn, ’önskebarn’, se Schlyters Ordbok, s. 488. * Om Brutti Frammo, Bru{}framma, ’brudfrämma’, brudens påkläderska och Bruttimöö, Bruttumö, ’brudtärna’ se Schlyter, a. a., s. 95 under orden Bruttu mö, BruJjframma, Brudsaeta och Bru^^tugha. * Detta formulär läses i Kristoffers Landslag, kap. 5 av Giftermålsbalken; se Schlytersedition (1849), s. 62 och kap. 3 av Ärvdabalken av Upplandslagen med HolmbXck & WESSÉNskommentar i Svenska landskapslagar. Ser. i (1933), (b), s. 81 f. Jfr E. HjXrne, Svethiudh (Namn och Bygd 1952), s. 140 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=