II3 stånd, straffades med dubbla böter: Och heete sedan the Konu laghtakin och ey rantakiid, dvs. hon bör sägas vara lagligen tagen och ej med våld rövad. Ty den sombegagnar den rätt, som honom medgivits, och gör vad lagarna tillåta, uppfattas icke hava förövat vare sig skada eller våld. Kvinnan borde begäras av förmyndaren, och med avseende på Förmyndare tillåtelsen att gifta sig stod hon under ständigt förmynderskap både somänkaochsomjungfru. Förmyndare eller giftoman (Gifftomadir) var hennes fader, närmast efter denne hemies broder, om han blott själv var myndig, därefter hennes farfader, farbroder eller den, som efter dem var närskyldast, och, vid i övrigt lika omständigheter, på fädernet, icke på mödernet. Enligt Västmannalagen var emellertid änka^ myndig, änskönt hon var skyldig taga sin fader eller fränder till råds. Upplands- och Hälsingelagarna giva åt hennes moder eller syster rätt att, då icke någon manlig närmare frände finnes, avgöra över dotters eller systers gifte. De gamla goterna i Spanien® tilläto icke, att en kvinna giftesig med en man yngre än hon, naturligtvis av försiktighet, att de icke skulle bli bedragna på äktenskapets ändamål, födseln av avkomma. Enligt vår inhemska rätt var den för ingående av äktenskap medgivna ål- 154 dern icke i någon annan rätten begränsad till tolv år, vad kvinnorna angår; då det gällde de unga männen, fick varken krigstjänst eller äktenskap börja före aderton år. Upplandslagen tillåter det icke före tjugo år; först vid den åldern utrustas de nämligen med svärd, yxa, hjälm, sköld, båge osv. Då först var det lagligen tillåtet att komma beväpnade till tinget, då först att räknas till männen. Hcec apud illos toga, hic primus juventce honos, ante hcec domus pars, tunc Reipuhlicce videhantur.^ Det lider intet tvivel, att, som Tacitus säger i Germania, på själva tinget antingen lag än Hälsingelagen^ liksomi den romerska Äktenskapsålder * Detta är citerat frän kap. 2 av Ärvdabalken av Upplandslagen. Stiernhöök översätter med rim: let^itime capta, non vi rapta. * Västmannalagen, Ärvdabalken kap. 2. * Lex Wisigoth. 1. III. t. i. c. 4 (ed. Lindenbrog, s. 52). * Hälsingelagen, Ärvdabalken. kap. i. ® Citat från Tacitus, Germania kap. 13. »Detta motsvarar hos dem togan, detta är ungdomens första utmärkelse; förut betraktas de som en del blott av familjen, sedan av staten.» Övers, av P. Persson, 1929. Det Taciteiska kapitel, från vilket citatet är hämtat, är lika glänsande till form som innehåll. Stiernhöök har också i det närmast följande låtit sig i sitt ordaval influeras av Tacitus’ stilkonst. Omdenna Tacitus’ skildring se A. Gudemans Germania-edition med kommentar (1916), s. 104 fl", och E. Norden, Die germanische Urgeschichte in Tacitus Germania (1920), s. 124 fF. 8 —804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=