io6 i betalning, uppskattat i penningar genomnågot av dessa mätningssätt. Torra och våta varor beräknades och värderades i kärl, såsom spannmål, honung, öl, saltad fisk osv., även omdessa stundomäven vägdes särskilt i tider av stor dyrhet på hvsmedel, såsom fisk och spannmål. Det största spannmålsmåttet^ synes hava varit Spann, såsomhos romarna Modius. Den synes hava stått i ett visst förhållande till vår öre både vad indelning eller delar ochvad värdet angår. Tyliksom en öreinnehöll tredjedels, halv- ochfjärdedelsörar ochpenningar (varomovanär talat^), hadeävenenspann deima indelning, icke därför att under en spann det icke kunde finnas flera delar såsom hos romarna funnos sextarii, hemince, acetabula osv., utan emedan icke flera voro i bruk hos oss. Varje spann innehöll således två Halffspänn 148 (semodios eller semisses), vidare tre tredjedelar, av vilka var och en synes hava kallats Tröö^ av detta skäl; detta måtts både namn och bruk finnes ännu idag kvar både i Öster- och Väster-Dalarne och i hela det område, där Dalalagen var i bruk; i denna lag omtalas denna benämning, som är okänd eller utelämnad i de andra, frånsett att de visserhgen kunna hava måttet, men under amiat namn, och benämna det efter tyskarna Skieppor^, såsom i Västergötland och Småland. Härifrån kommer ^’ärdedelen, dvs. fjärdedelen av en spann, och därför kallas den på vårt språk Fi er ding®, vilket namn ännui dag allmänt behålles, omdet också, då mätningensker i tuimor, icke betecknar fjärdedelen, utan åttondelen av en tunna. Ty ehuru tunnor, vilkainnehålla två spann, omnämnas i de gamla lagarna, synes spannen hava spelat den främsta och största rollen vid mätning, hava varit så att säga grundvalen, avpassad —somjag sade förut —efter ören och dess delar, även om värdet understundom än var högre än lägre, allt efter som livsmedelspriset var billigare eller dyrare. ^ De i Sverige brukade spannmålsmåtten hava erhållit en monografisk behandUng av L. Former, De svenska spannmålsmåtten. En ordhistorisk och dialektgeografisk undersökning. Akad. avh., Upps. (1945). [Studier tUl en svensk dialektgeografisk atlas utg. av N. Lindqvist, 1=Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien, 14.] ^ Se ovan s. 98 f. * De av Stiernhöök lämnade uppgifterna angående förekomsten av rymdmåttet trö överensstämma med vad Former, a. a., s. 163 f. uppger. Enhgt Former dog ordet antagfigen ut redan på 1700-talet. — Stiernhöök sammanför ordet trö med räkneordet tre och ger det betydelsen en tredjedel, t. ex. spann säd. * Enhgt Former a. a., s. 95 förekommer ordet skäppa blott i de nordiska språken, varifrån det inlånats tiU engelskan, och hör etymologiskt samman med skåp och skopa. Somspannmålsmått har skäppan använts i södra och västra Sverige. * Omrymdmåttet fjärding upplyser Former a. a., s. 17, att det är ett relativt ungt mätt och torde ha kommit i bruk först under 1400-talet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=