105 gamla lagen; det är nämligen sannolikt, att priset varit något högre. En människas årliga försörjning värderades emellertid blott till tre mark, och att detta var ett präktigt och frikostigt TpeTrTYjptov [o: aipsTTT/jpLov, undcrhåll] kan slutas av kap. 27 och 31 avJordaB. i L.L., eftersom det ju var föräldrarnas rättighet. För tre mark köpte man på den tiden antingen aderton tumior spannmål eller tjugofyra ungkreatur eller sjuttio getter eller får eller slutligen nästan sju uns rent silver. De penningböter, som åläggas av vår från Kristoffer 146 härrörande Landslag, äro i förhållande till vår tid ringa, men i förhållande till dåtiden ganska betungande och, jag hade så när sagt, obilliga, för så vitt icke varutillgången var sådan, att dessa tingstodo i så lågt pris; men det är jag dock icke övertygad om. Vid början av Gustafs regering, dvs. omkring år 1520, kostade en tunna vete tolv örar och en tunna råg åtta örar och lika mycket kostade 20 pund [o: i lispund] smör. I en svarsskrivelse [o: mandatsbrev] till Riksens ständer^ klagar han likväl över sin tids besvärlighet och dyrheten av alla varor och erinrar om det lyckliga tillståndet under det förra århundradet, då varuprisen voro en tredjedel så höga. Redan under det andra århundradet efter Gustaf I hava prisen stigit mer än det tiodubbla, och var skola de till sist befinna sig, när både våra och Indiens och Afrikas berg uttömts, så framt icke antingen haven eller jordens innandömen åter skaffa undan och dölja en del. Lika väl somförfädernas penningväsen måste man även något taga i betraktande deras måttsystem.^ Ty domsverkställighet skedde icke alltid i penningar, som voro sällsynta —ehuru nästan alla straff voro penningstraff —utan i boskap, matvaror, spannmål, husgeråd, guld, 147 silver, koppar, järn, ylle- och linnetyg och annat dylikt, somutvinnes avjordbruk eller boskapsskötsel eller alstras genomidoghet, och som brukar mätas, antingen till vikt eller rymd med något kärl, eller bäggedera på samma gång, eller till utsträckning i längd och bredd; ty med undantag för boskap och husgeråd, blev allt somskulle lämnas Härmed åsyftas konungens mandatsbrev av den 4 april 1546, om vilket se I. Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600, Bd 2:1530-1582 (1927-1931), s. 146 f. och där anförd litteratur. Utöver de där förtecknade tre exemplaren av det samtida trycket finnes ytterligare StiernHÖÖKs eget exemplar, bevarat i hans nyss ovan (s. loi not i) omnämnda samlingsvolymav äldre stadgar o.d. (i originaltryck eller avskrift). * En synnerligen värdefull, ytterst detaljrik behandling av dessa med hänsyn till både tid och rummycket komplicerade ämnen har lämnats av L. B. Falkman, Om mått och vigt i Sverige. Historisk framställning, D. 1-2 (1884-1885), vilket arbete alltjämt är oumbärligt såsom källskrift och uppslagsbok.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=