102 i dess ursprungliga avfattning^ föreskriver att bötesstraffet skall verkställas. Markens öde följa även halvmarken och tredjedelsmarken, ty hksomnuförtiden mynt med samma namn kallas somliga kopparmynt, andra silvermynt^, höllos även förr på samma sätt somhga mark för 141 karlaktiga eller snarare manhaftiga [lat.: viriles seu potiiis viragines], andra åter, som om de vore försvagade, för köpbara eller säljbara [lat.: mercatoricE seu meritorice]^; dessa senare tillhandahöll man till dagligt och gemensamt bruk, medan envar åt sig själv gömde på de förra såsomvarande bättre, kap. i av ManhälgzB., kap 21 därsammastädes och 33, 24, 28 av VpL.L. Sådan skillnad gjordes även bland skilhngama^, vilka emellertid omnämnas sällan och blott i Upplandslagen; somliga av demkallades lagliga, andra brukliga, och den lagliga Laga Skilling synes hava varit sämre än 1/3 öre, enär den blott bestod av 4 småpenningar. Även annorstädes göres enåtskillnad mellan små penningar [lat.: pecuniolas minutas] och Swenska Penningar, [lat.: pecuniolas Sveticas], av vilka båda likväl åtta utgjorde 1/3 öre. De förra synas hava varit tyska®, då de senare till skillnad från dem kallades svenska ochvoro nästan dubbelt så mycket värda somde förra. Se kap. 7 av KiörkeB. och kap. 26 avBygdaB. av Suderm. Lagum. och likaledes kap. ii av Christnu* B. av Ostg.L. Vare detta sagt omvårt mynts art och försämring, somägde rum Örenasolikhet Småpenningars olikhet ^ ScHLYTERs edition (1869) av Konung Kristoffers Landslag, Tingmålabalken 32: »Alla saker for dombrut sculu mxtas oc böras offuir alt swerige epter eno mynte, som aer stocholms mynt eller thes waerd, epter marka tal och öris tall.» (Samma text men med ortografiska varianter läses i ed. princcps av år 1608.) * Härmed åsyftas daler kopparmynt och daler silvermynt. * Med dessa såväl på latin somi översättning ganska krystade vändningar söker Stiernhöök att återgiva innebörden av de fomsvenska epiteten Karlgill och Kiöpgill. —Omdessa termers innebörd se F. Dovring, »Mark karlgill». Ett bidrag tiU det fomsvenska bötessystemets historia (Rättshistoriska studier, Bd i, 1951, s. 184-188). I likhet med Stiehnhöök anser dock författaren (s. 185 f.), att »termen ’karlgUl’ synes böra översättas med ’den som gäller vid betalande av mansbot’, liksom’köpgill’ uppenbarligen betyder ’den som gäller i köpenskaper’». * Den danska skillingen (någon svensk farms icke under medeltiden) av växlande värde var, särskilt under unionstiden, i bruk även i vissa delar av Sverige. ® I götalandskapen räknades 16 penningar på örtugen, medan svealandskapen räknade 8 penningar (enär deras penning var dubbelt så värdefull), vadan det på grund av Stiernhööks uttryckssätt möjligen kan antagas, att den latinska textens Germanicce är ett tryckfel eUer en felskrivning för Gothicce (götiska, götalandskapens) i motsats till Sveticce (svenska, svealandskapens). * I den latinska texten står genomtryckfel Christm. i st. f. Christnu; i ed. princcps 1607 liksomi alla handskrifter står dock Kristnu, somär Östgötalagens namn på Kyrko(balkcn).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=