RB 2

lOI talet av dessa voro främlingar, kunde de, enär våra egna landsmäns talanger ännu icke vant sig vid detta hantverk eller inriktats på bedrägeri, ostrafFat förfara bedrägligt och gjorde det. Därför måste de tyglas genomoffentliga lagbud, kap. 2 av Kiöpm.B. L.L. [kap. i avs:a balkav] VpL.L., ochi riksrådets i Kalmar år 1474^ beslutade förordning stadgades vidstraffatt bli bränd levande, att dessahantverkareicke fingo nedsmälta rikets mynt. Men icke heller den vanliga marken höll sig längre kvar vid samma värde än till dess att den, sedan den hade ersatts av en sämre, även själv fumiit tillfälle att gå ur landet. Därför gjorde man ånyo en åtskillnad, så att den vanliga marken kallades dels Karlgill, karlaktig eller lagenlig, dels Kiöpgill, bruklig ochgängse gängse vid handel. Bruket av den senare var vanligt i avtal, särskilt där det 140 gällde att köpa och sälja; den förra brukades vid betalning av gammal gäld eller där bötesstraff skulle verkställas, alla laghgiäld dhe ähro karlgill, kap. 23 av wider B. i V.L.L.^ Där förelåg en olikliet mot den romerska rätten, enligt vilken betalningen för en penningskuld på grund av ett brott eller en illgärning ktmde ske i gängse mynt. En mark karlgill och laglig kallades i övrigt mark silver, men den andra, den uppräknade marken, kallades räcknad eller talda, emedan ett mindre mynt ju uppräknades till det andras värde eller i dess ställe. Dettaär en gissning av mig—jagmedger det—, emedanjag icke i våra lagar funnit penningar uppvägda medvåg, utan bara uppräknade. Kanhända var mark karlgill den enda, somockså höll riktig vikt. Jag styrkes i demia mening, dåjag ser, att demia åtskillnad fordomfunnits även hos engelsmäimen, såsomSpelman^ anmärker under ordet libra. Det senare penningvärdet var ofta utländskt, det förra inhemskt och Stockliolmskt och det, efter vilket Kristoffers Landslag Mark Karlgill Mark Köpgill ^ Denna viktiga förordning finnes bevarad i en mängd avskriftssambngar, somhava tillhört forna tiders domare och rättslärde; den firmes sålunda även i en i Västmanlands- och Dala Nations bibliotek i Uppsala förvarad sådan avskriftsvolym, som ägts och upplagts av StiernHÖÖK. Under namn av »Calmare Recess åhr 1474» trycktes denna urkund av J. Hadorph i dennes (s. 56-59) [under titeln av »Några gambla Stadgar IfränKonung Magni Ladulåses Tijdh Ahr 1280 tUKon: Gustaffs den förstes, som mycket hafwa brukehge warit widh Domstolarne»] såsom bihang till Biärköa Rätten, men med egen paginering år 1687 utgivna samling av äldre, då ännu gällande stadgar och författningar. * Viderbobalken kap. 23 av Upplandslagen: »Alla laga gälder räknas karlgilla.» Övers, av E. Wessén, 1933. ® H. Spelman, Glossarium archaiologicum (1664), s. 366 f. (Samma uppgift i ed. 1687, s. 366 f.). —Den engelske fornforskaren Henry Spelman (f. c. 1564, d. 1644) utgav 1626 sin Archaeologus in modum glosserii; den efterlämnade nybearbetningen Glossarium archaiologicum utgavs långt senare två gånger. Under sin korta vistelse i England 1628 lärde StiernHÖÖK känna detta värdefulla, dä nyutkomna arbete; se ovan s. 41 not 1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=