86 quamaccusationis instrumenta constituit, reo siquidemactorisjus in refellenda accusatione concessit, quam antea testiumfide suhnixam defensionisprcesidio repellere non licebat. Quodjus usurpationefrmatum ut familiare libertati, religioni pestiferum evasit. Ipsa namq. defendendi potestas, non armorum, non testiumusu, sedsola sacramentifidesubnixa, multorumconatus, votorum cupiditate perjurio poUuit. Därav kommer, att Norges konung Erik förtälj es^ havaförklarat krigmot Danmarks konung Erik Menwedhbl.a. av den anledningen, att mot greve Jacob^ och hans förbundna hade domfällts på grund av nämndens ed i enhghet med den förebragta bevisningen; det hade nämligen icke varit dessa tillåtet enhgt rätt och sed att försvara sig med ed av edgärdsmän, somhan hade tillkallat av sin släkt på fädernet och mödernet: At them war swurin saak vppå, och at the icke sielff medh Köns Eedh måtte enskylla sigh.®I detta slag av bevisning är särskilt följande underkastat klander, nämhgen att —för att göra en kort sammanfattning —det icke fanns vare sig något skäl för edsutfästelsen eller någon gräns i antalet edgärdsmän, att eden avlades med en understundom säker och oundvikhg risk för mened och till sist att den både tilläts mot vittnen och t.o.m. krävdes med vittnen; det förra står i motsats till nästan alla 120 I2I folks rätt och det senare var överflödigt. Under senare århundraden Eftergifter vid har härvidlag mycket blivit efterskänkt, icke bara i praktiken Hksom det kanoniska kommet ur bruk, utan genom senare lagar; detta gäller särskilt de motsatta ederna, som förbjudits och undanröjts genom lagstiftning däremot: Gange aldre Eedh moot Eedh eller Nämbd moot Nämbd för samma Rätt i samma Saak.^ Borgesmän och föredsmän förekomma icke heller längre: det har ansetts räcka, omden anklagade lovade munthgen och utfäste sig till en viss dag. Vitmen tillbevisningssättet ^ Denne Norges konung Erik Magnusson, med tillnamnet Prästhataren (f 1299) efterträddes av sin broder Håkon (f 1319) somi sin tur efterträddes av sin dotterson Magnus Eriksson, som samma år efter sin farbror Birger Magnusson blivit konung av Sverige. Erik Prästhatarens strid med Danmarks konung ErikMenvedförtäljes i Snorre Sturlesons [m. fl.] Norske Kongers Chronica (1633), s. 803 ff. * Om greve Jacob av Halland och hans strid med Danmarks konung se P. von Möller, Bidrag till Hallands historia, i (1874), s. 25-48; G. Olsson, Hallands poUtiska historia [i: Hallands historia. Från äldsta tid till freden i Brömsebro 1645 (1954)], särskilt s. 256-258 och där citerad htteratur. * I Stiernhööks källa, P. Claussons översättning av Snorre Sturlesons [m. fl.] Norske Kongers Chronica (1633), s. 803, berättas, hurusomden norske konung Erik Magnusson i brev till Erik Menved hävdat, att dennes fiende greveJacob av Halland »var suoren Sag paa hende, oc icke de selfFved Kions Eed [0: släkted] maatte undskylde sig». Den form, vari Stiernhöök återger detta citat, företer en viss språklig retuschering. * Kristoffers Landslag, Tingmålabalken kap. 21.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=