85 funnos tolfter icke blott hälften, utanäven dubbelt eller t. o. m. tredubbelt så många, ja, rent av tiodubbelt eller trettondubbeltd T.ex., om någon försäkrade, att hansonat ett dråp, måste detta bevisas genomed, som skulle avläggas av tretton tolfter.^ Om en borgesman och två föredsmän tillräknas till varje tolft, blir det tillsammans ett hundra nittiofem. Vem skulle icke utmattas imder samlandet av så många män? då i ett så stort antal plats icke gavs vare sig åt fader eller broder eller åt någon, som hade ett likadant mål? Det blev nödvändigt, antingen att den anklagade i brist på bevisning förlorade målet eller att ett mycket stort antal bringades i själavånda, och måhända var det bättre, att den anklagade förlorade målet än att så många män 119 förhastat invecklades i den högst allvarliga risken att begå mened. Ty då miderstundom motstridiga eder tillätos, synes icke så mycket Nödvändigtillfälle somtvång att svärja falskt åläggas dem. Vid kontradiktoriska ^eten att begå eder måste näirdigen endera parten misstaga sig; därav följde till sist, att det, som var ett medel att slita tvister, blev ett tillskott till deras utvidgande, och målen förblevo nästan för beständigt tveksamma och ovissa. När dessutomäven det tages i betraktande, att denna bevisning medgavs utan åtskillnad, är det uppenbart, att en förevändning givits åt vedersakareatt angiva och anklaga personer, vilka, även omde voro skillnad oskyldiga, fingo sig av lagarna förelagt tvånget att rentvå sig från och vid angivning utplåna beskyllningen för brott, även om motparten icke förebragt och anklagelse något ens sannolikt, medan däremot anklagade, när de voro skyldiga, fmgo samma tillåtelse att rentvå sig gent emot vittnen och säkra skäl. Detta synes Saxo Grammaticus^ med rätta klandra, när han på följandesätt utlåter sig omkonung Harald, Sven Estridssons efterträdare: adversns provocationem restipulandi jus edidit, prioresqiie dcfensionis partes Denna bevisning medgiven utan åt- ' Omantalet edgärdsmän vid en process sej. J. Nordström, Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia, Afd. 2 (1840), s. 734-741. Det högsta antalet, som förekommit, är 195; det förehgger vid bevisningen i en rättegång omböter för dräp i Östgötalagen, Dråpsb. kap. 20. 13 tolfter = 156; dessutomi borgesman och 2 föredsmän för varjetolft =39. Sammanlagt =195. — Till det redan existerande multiplikativa ordet decuplus, ’tiodubbel’ (se Thes. linguae Lat., Vol. 5, 1909-1934, sp. 222) har Stiernhöök för sitt behov av ’trettondubbel’ tillfälligt skapat (eller lånat) ordet tredecicuplus (somdock i hans tryckta text uppträder med tryckfel: tricecuplus). ^ Saxonis Gesta Danorum, T. i ed. Olrhc &R^eder (1931), s. 318 (L. XI. 10,7): »Mot vädjande stiftade han en lag omkrav på gendrivningen och stäUde försvarets uppgift framför anklagelsens argument, då han medgav svaranden målsägarens rätt vid anklagelsens gendrivande; förut hade nämligen icke försvaret rätt att tillbakavisaden på tilltron till vittnenstödda anklagelsen. Denna rätt, stärkt genombruket och friheten närstående, visadesig fördärvlig för religionen. Ty själva den befogenhet att försvara sig, somicke stödde sig på bruket av vapen eller vittnen, utan enbart på tilltron till eden, har genom lystnaden att nå sina önskningar fläckat mångas strävanden.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=