RB 2

84 117 Uppenbarligen med vett och vilja menedare, och därför friade icke någon enskild bikt eller avlösning dem från straff och offenthg botgöring. Men de edgärdsmän, som visserligen voro menediga, men på grund av alltför stor enfald eller godtrogenhet och icke med uppsåt eller vetskap, hade så till vida hjälp av föregående enskild bikt, att de åtminstone befriades från offentlig bekännelse och straffades med mindre pemiingböter; i övrigt voro de lika. Hur mycket besvär detta självsvåld i edsavläggandet fordomberett våra kaniker, däromhava kyrkobalkarna, i synnerhet Ostgötalagens, lätt givit oss besked, ty en riklig sådd av eder gjordes vid de världsliga domstolarna, så att prästerna i sina konsistorier därav fmgo en ymnig skörd; böterna på grund av menederna tillföllo nämligen prästerna. Detta hade de kanske lånat från den påvliga lagen, ty därifrån hade de också — något somäven sagts förut —grunden till en dylik ed. Uttryckligen finnes nämligen där^ föreskrivet, att edgärdsmännen icke avlägga ed på annat sätt än att han (nämligen huvudmannen) enligt sitt samvete sit immimis vel qtiod eredant ilium verum jurdsse: vel quod hoc, siciit ipsi eredant, verum juraverit [o: är oskyldig antingen emedan de tro att han svurit sant eller emedan han svurit det vara sant såsom de själva tro]. Detta har icke synts våra folk vara tillräckligt. Av den anledningen gjorde också 118 Saxo Grammaticus på sin tid följande anmärkning^, nämligen att ahrogato ferri candentis usu, oceasionem multis datamfuisse per ejusmodi sacramenta pejerando sese polluere. I sanning mycket för många, ty detta är ett förhållande, somriktigt nog klandras: outhärdhgt är antalet edgärdsmän, nämligen för tre mark en tolft. Och om målet hade gällt ett större värde, skulle det hava varit ännu flera enligt den allmänna rättsregeln, alla stadha höghisz swa Edher som both, och ökis hwart effter adru^ dvs. i förhållandetill målets storlek ökas allestädesedgärdsmännens antal och i förhållande till detta antal gottgörelsen eller straffet. Sålunda Godtrosed Antalet cdgärdsmän ^ Om de kanonisk-rättsliga bestämmelserna om edgärdsmannaeden se J. B. Sägmuller, Lehrbuch des kathobschen Kirchenrechts. 3. Aufl., (i9i4)Bd 2, s. 330 tF. * Denna anmärkning lyder i översättning: »Sedan järnbörden avskaffats, hade tillfälle givits åt många att genomatt svärja falskt med dylika eder vanära sig.» Den har emellertid icke (icke ens med anlitande av F. Blatts Index verborum, 1957) i samma skick återfunnits hos Saxo. En viss likhet uppvisar emellertid det SaxostäUe, somStternhöök citerar ett stycke nedan s. 85 not 2. ® Upplandslagen, Viderbobalken (Byalagsbalken) kap. 24:4. E. Wessén, 1933, översätter: »I alla mål höjes edgärden jämsides med böterna, och det ena ökas efter det andra.»

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=