82 malit, tå ligga thet till Siu mannom aff Nembda. I dylikt fall överflyttades målet till den ordinarie nämnden, för att den skulle avgöra det till den ena eller andra partens förmån och äntligen göra 114 slut på tvisten. Vissa mål funnos emellertid, i vilka det ej var tillåtet att avlägga ed mot vitmens ed, såsom när de vittnat angående nybyggnad, odling, tillstånd osv., moot Byggningawittnom, Lofzwittnum, alla Landzwittnum ther ganger ingen Edher a moot.^ Sist må anmärkas, vilket även har sagts från början, att denna bevisning varit nästan enastående, men att den icke alltid använts ostraffat, lika litet som järnet i tvekampen eller vid järnbörden. Ty om den anklagade icke har kunnat fullgöra vad han utfäst sig till, så icke blott förlorade han målet, utan straffet för det tillDenkanoniska bevisningens följder vitade brottet blev dessutom fördubblat liksommot en överbevisad, så att det hade varit bättre att betala det enkla beloppet än det dubbla genomett så mödosamt och likväl, för denhändelseatt det allraminsta fel beginges, felslaget hopsamlande av så många edgärdsmän. Ty dit har till sist saken löpt ut, såsom är bekant från Östgötalagens Räfstabalk kap. 5. Och dock, ungefär sådan var förfädernas bevisningsmetod genom edgärdsmän. Ur deras lagar kan jag knappast trassla mig ut, med ändå större svårighet trasslade de sig ur sina mål, invecklade som de voro i så många, av demsjälva spunna förpliktelser, vilkas grunder de vare sig vi betrakta själva saken utan sidoblickar ochi och för sig, eller frånsidan ochi dess ^^5 konsekvenser, synes här mycket vara underkastat klander. Överhuvud var denna bevisningsmetod alltför allmännelig, då den som nära nog enda var den förhärskande och ej blott möjliggjorde utan tvingade människor till edsavläggande. Eder äroheligaochfåicke behandlas planlöst, tyju sällsyntare de anhtas, med desto större andakt avläggas de vanhgen. Detta synas goterna i Spanien klokt nog hava genomskådat, som stadgade, att man icke lättvindigt fmge skrida till edsavläggelse. Deras lag stadgar uttryckligen: Rättvisans sanna utforskande bjuder nämligen hellre, att skriftliga bevis inlöpa från Denkanoniska dock icke hade hämtat i den kanoniska rätten. Ty bevisningens fel ^ Citat från UpplandslagensJordabalk kap. 15. Övers, av E. Wessén, 1933: »Mot vittnen om jordlegoavtal och mot vittnen omgivet lov och mot vittnen omlån skall man icke gå någon ed.» (För Stiernhööks alla Landzwittnum fiimes intet handskriftligt stöd; ed. pr. 1607 har ällä lanswitnumoch Schlyters ed. 1834 zllr lanz witnum.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=