8i alla ville det och voro ense därom, icke kunde efterskänkas, såsom i tvister omjord, i mål omkränkt frid och säkerhet, stöld, våld, rån, förgift, klander av konungsdom. Likaledes i svårare mål, där tre tolfter edgärdsmän föreskrevos av lagen. När emellertid eden avlagts efter ovan angivna sätt och formulär och av så många edgärdsmän, 113 kunde målet anses avgjort, så framt ickemot de uppfylldakraven lika många invändningar kurmat riktas och tillfälle därmed givits till förnyat klander. Varje möda var nämligen förgäves, omdet gjordes det allra minsta fel vare sig med avseende på plats eller tid eller utfästelse eller antal eller beskafFenhet eller formulär. Eden kunde således ur någon av dessa synpunkter lätteligen klandras eller ogiltigförklaras, så att man måste återförvisa målet antingen till borgesmännen eller till vittnena eller t. o. m till nya edgärdsmän. Men icke ens därmed var Motstridiga saken klar, målet blev vilande på obestämd tid inför möjligheten en motsatt ed, för den händelse att från motpartens sida flera framfördes, som avlade en sådan. Ty att detta har varit tillåtet framgår tydligt icke blott av den götiska landskapsrätten, utan även av Söderköpings stadslag^,ja, t.o.m. av Södermannalagen, kap. i avJordaB., ävensomav Upplandslagen, kap. 16 och 17 [av Jordabalken]; i KiörckieB. LL. i Västgötalagen^ finnes en regel: Allir ju® Tolffter med Wittnum och Häradzdom ganger^ skulu standa och ey åtherganga: vthan adra twenne ganga moot samma eder tillåtna ^ Efter att redan i kap. i (s. 20; övers. s. 17) ha om de av honom presumerade fornsvenska stadslagarna yttrat; ex quibus alij fortasse alias, ipse Sudereopenses vidi [0: och av demmå andra kanske hava sett andra lagar —själv har jag sett Söderköpingslagen], går StiernhÖÖK här längre och åberopar från denna stadslag ett direkt lagbud. Att en handskrift av Söderköpingslagen ännu fanns bevarad i början av 1600-talet framgår av den ordlista med beläggställen anförda ur Söderköpingslagen, somJohannes Bureus efterlämnat (handskr. F. a. 13 i Kungl. Biblioteket) och ur vilken lista G. E. Klemming i sitt inträdestal i Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien samlat dessa fragment av Söderköpingslagen; se denna Akademis Handlingar, Del 25 (1867), s. 261-286 och ScHLYTERs edition av Konung Magnus Erikssons Stadslag (1865), s. Lxiv-Lxvii. Man kan tänka sig, att det möjhgen är från denna lista, som Stiernhöök fått sin uppmärksamhet riktad på Söderköpingslagen; den torde emellertid hava försvunnit ur forskarnas synkrets redan vid mitten av 1600-talet. —Om de medeltida svenska stadslagarna se ovan s. 17 noterna i och 2. * Den i ganska förvanskad och defekt formciterade regeln läses visserligen i Västgötalagen, men icke i dess kyrkobalk. Den återfinnes bland Lydekinus’ excerpter (om dem se ovan s. 80 not 2) i cod. Holm. B 59, bl. 62 rad 28 (i Schlyters edition s. 262 och i Stiernhielms edition, s. 81 [Tingmålabalken kap. 9]) och översättes av E. Wessén, 1946 (s. 395): »Alla eder på två tolfter, som hava fullgjorts med vittnen och efter häradsdom, skola stå fast och icke dömas ogilla, omicke två andra tolfter gå emot demi samma mål. Då skaU det stå till sju män av nämnden.» ® Stiernhööks juär tryckfel för ii. * Stiernhööks ganger är tryckfel för gangnär ’gångna’, ’fullgjorda’. 6 — 804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=