79 Eedh.^ Men den andra och (till tiden) första eden, vprättu Eedh^, GiödzIuEed var den rakt på sak gående eden. Den ed, somavlades angående för- vprättuEed likningar och uppgörelser, hette SätisEedh.^ Så ofta alla dessa eder SätisEcdh sades vara avlagda i ond avsikt eller menedigt, gjordes undersökning därom av biskopens kyrkliga nänmd; detta särskilt efter vår götarätt. Enligt svearätten synes detta bevisningssätt hava varit en smula mildare, genomvittnen och föredsmän^, två eller tre för vemsomhelst eller t. o.m. för varje tolft; sedan dessa hade tillkallats, kunde icke vidare någon invändning göras: och wari thet låss firi tritolfftum Eedh^, vare detta regel och lås för ed avlagd av tre tolfter. Men för att återkomma till underhandlarna eller borgesmännen krävdes lika många i alla mål somtolfterna voro, med undantag för j ordatvister, ty för dessa måste ed avläggas, och man fordrade icke i förväg utfästelse eller borgesman, all jordadeluhana a, hwarte fästa eller taka, han a ofäst och otakata iwersto fämpt ganga.® Borgesmännen eller taka voro med hänsyn till föremålet av tre olika slag, m Edh ataka, Feataka’, Wädietaka, dvs. borgesmän för eds- Edhataka, avläggelse, borgesmän för utdömd penningbetalning, borgesmän Feataka, Wädietaka ^ Förekommer i Östgötalagens Räfstabalk kap. i6 m.fl. st. (Enligt Schlyter av göjja ’göra god’.) Stiernhöök synes hava fattat ordet mera realistiskt och återger det med lat. impingvare, ’gödsla’, förbättra. * vprättu Eedh, vilken term endast förekommer på två ställen i Östgötalagen (Kyrkobalken kap. 13 och Räfstabalken kap. 17) mera beskrives än översättes av Schlyter och översättes förslagsvis ’upprättelseed’ av E. Wessén, 1933 (Svenska landskapslagar. Ser. i (a), s. 27 not 41). Stiernhööks översättning är’directumsacramentum’, vilken termhär förslagsvis har återgivits med ’den rakt på sak gående eden’. ® Sätis Eedh förekommer ävenledes endast i Östgötalagen (Kyrkobalken kap. 13). Den betecknas av Schlyter som en ed av okänt slag, och även av E. Wessén (å i föregående not anförda ställe), som återger det med ’sätesed’, framför icke någon säker betydelse. Stiernhöök, somliksomLoccenius refereras av Schlyter, förklarar eden gälla förlikningar och uppgörelser; häremot invänder Schlyter att ’förlikning’ hette i fornspråket sa:t, f. * Stiernhööks latinska termför ’föredsmän’ är här ochs. iii, 112,116,118 och 121 antesacramentales, vadan den å s. 98 och 99 uppträdande formen antisacramentales bör betraktas somtryckfel. Om den juridisk-tekniska innebörden av de fsv. termerna foreper och f orepismaper se J. J. Nordström, Bidrag till den svenska samhälls-förfat t ningens historia, Afd. 2 (1840), s. 738-741 och Schlyters Ordbok (1877), s. 176. ® Citat från Upplandslagens Tingmålabalk kap. 5: 2 ok wa:ri Jiast las fore]3ra:tylfptum epe, »och detta skaU vara lås för tretolftsed», övers, av E. Wessén, 1933. ® Citat från Östgötalagen, Jordabalken (Eghna Salur) 15 (närmast enligt editio princeps av är 1607), som i Schlyters textkritiska edition av år 1830 lyder: all ior{)a dela hana a huarte fxsta a;lla taka: hon a ofxst ok otakaj) a yuxrstufxmt gangas, »vid all jordatvist skall man varken utfästa eller ställa löftesmän för ed; den skall utan utfästelse och löftesman fullgöras på sista femt». Övers, av E. Wessén, 1933.—Stiernhööks iswerstohar i texten ovan ändrats till iwersto. ’’ I Stiernhööks text (liksom i marginalen) står genom tryckfel Frataka i st.f. Feataka.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=