76 malts och rättegången anhängiggjorts, utfäste svaranden själv eller kärandenpå denförstatingsdagen denna edligabevisning, anmäldeden formligen på den andra och fullgjorde den på den tredje, kuni lagh fäster, fästi å enom, sighi til å androm, gangi a tridiomd Detta gällde dock blott i viktigare mål, där det nämligen krävdes 105 tio eller aderton eller än flera edgärdsmän. Men i de viktigaste målen, där det för eden krävdes tre tolfter, avlades den icke ovillkorhgt på den tredje tingsdagen. På grtmdav det besvärhga hopsamlandet av edgårdsmän har det nämhgen synts tillräckhgt, omedsavläggelsen ägde rum inom ett års förlopp från utfästelsen. Vid edens utfästelse och tillkännagivande skulle hälften av edgärdsmämien nämnas, dvs. halva antalet av dem, var och en med nanmoch hemvist, för att motparten skulle få tillfälle att anställa midersökningar om dem. Men i mindre mål, där blott en tolft eller ännu färre avlade eden, skulle den bevisande nänma och tillkännagiva alla, och detta, för den händelse han i stället för demsomhan hade nämnt, framförde och avlade eden genomandra, på det att demia bevisning såsomav noll och intet värde icke skulle godtagas. Men i tvister om fast egendom efterskänktes utfästelsen på samma sätt somockså borgesförbindelsen, om vilken i det följande. Antalet edgärdsmän var beroende av målets vikt. Målets betydelse åter berodde av värdet av den omtvistade saken, omdet var ett civilmål; om det var ett brottmål, uppskattades den efter bötessummans storlek. Ty fordom faims för ett brott hur stort somhelst intet annat 106 än penningstrafF. I fyrtioniarksmål således krävdes tre tolfter, i sexmarksmål två och i tremarksmål en. Edgärdsmännen räknades nämligen merendels och vanligen i tolfter. Det fanns även mål, i vilka det krävdes tretton tolfter; omdemlängre fram.^ Edgärdsmännens antal växlade även efter målens natur med hänsyn till föremålet eller ämnet, kring vilka de rörde sig såsom marktvister, köp och försäljning av lösöre och andra avtal, ävensom brott, vid vilka det regelmässigt ålades en, en och en halv, två eller tre tolfter edgärds- ^ Den åberopade fomsvenska lagtexten, som är både sammandragen och förvanskad, synes hänföra sig till Upplandslagens Tingmålabalk Kap. 5:7, som i editio princeps (1607) lyder: Kunnu lagh fästas länsmanni ällä bondä, fästi a enum, sighi til a adhrum, gangi a themthingxdagh sumnäster är themhan til lagha sagdi och i E. Wesséns övers. 1933 återges (§ 6): »Om ed utfästes till länsman eller till bonde, då skall den utfästas på en tingsdag, givas till kärma på nästa och avläggas på den tingsdag, somär närmast efter den, då han gav till känna eden.» * Se nedan s. 85 not i. Antalet edgärdsmän
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=