67 Detta var således den sed och metod att bevisa genom glödande 93 järn, som synes huvudsakligen hava kommit i bruk i Sverige och Denna beDanmark under Sven-Otto, då man, enhgt Saxo Grammaticus’^ vitt- visnings benesbörd, abrogata duellortim consvetudine, pleraq. causarum judicia eo experimenti geriere constatnra decernerent, controversiarum examen rectius ad arbitrium divinum quam ad humanam rixam relegandum existimantes. Menförst år 1163 gav Valdemar Påt skåningarna den skrivnalag, som Valdemar II efter omkring åttio år avskaffade på grund av ett beslut av påven Innocentius III i Rom, även om icke blott demie, utan Avskaffande även hans efterträdare hos Nordens konungar kraftigt påyrkat dess avskaffande. Sedan de förut hade förbjudit prästerna att taga befattning med ett dylikt prov och påbjudit, att ingen kyrkans man fick utdela någon slags välsignelse och invigning åt denna järnbördsbevisning, omnämnes därför icke ordet ordalie i denjutska lag, som Valdemar II införde, på samma sätt somdet icke heller förekommer i våra lagar annat än i form av förbud, förutom i Västgötalagen^: Delar Bonde sigh vnder Landzting, säger sigh ey lagfallin wara, ordelar han sigh innan näste try Landztingh, wari Saaklööss; gitter sigh ey tå ordelet, hafwi åhntå månada dag, och deli sigh vndi högsti Domarin, gitter han sigh ey 94 tå, böthi Saak sina. Meningen är: åt den anklagadegivas tre ting och dessutom en månadsfrist att utfästa sig till ett sådant försvar inför den högste domaren, och omhan icke inomdenna tidgjort en sådan utfästelse,förlorar han ^ Saxonis Gcsta Danorum, T. i ed. Olrik &RiEDER (1931), s. 282 (L. X. ii, 4): »sedan tvekainpsseden hade avskaffats, beslöt man, att de flesta målsutslag skulle bestå av denna sorts prov, enär man ansåg, att prövning av tvister medstörrerätt borde hänskjutas till det gudomliga avgörandet än till människors slagsmål.» —Konung Sven (Tveskägg), f 1014, hade i dopet erhålht namnet Sven-Otto; se Annales Lundenses (i Annales Danici medii aevi. Ed. EllenJorgensen, 1920, s. 55). * Denna snabbtecknade laghistoriska översikt med alla dess felaktigheter är av Stiernhöök given efter A. Huttfeldts framställning i hans förord (1589) till editionen av Andreas SunesSONS parafras, bl. 3^ f. En modern framställning läser man hos P.J. Jorgensen, Dansk Retshistorie (1940), s. 29 ff. ® Den av Stiernhöök tryckta texten återfinnes i Stiernhielms edition»Wäst-Götha laghbook» (1663), s. 41 (i Bygdabalken 12) och i Collin & Schlyters edition av Yngre Västgötalagen (1827), s. 207 (i Fömämesbalken 39), men skiljes från dessas texteditioner väsentligen genom antalet landsting, soin av Stiernhöök uppges vara try (i hans översättning tres); enhgt Collin & Schlyters textkritiska apparat finnes />ry endast i handskriften C (=Lydekinus’ excerpter i cod. Holm. B 59, bl. öz’’ rad 36).—Redan ovan (s. 59 noten) finnes refererad Schlyters vidräkning med Stiernhööks uppfattning av ordet ordela; till missuppfattningen har även bidragit, att Stiernhöök hänförde uttrycket högsti Domarintill Gud och icke till konungens räfsteting.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=