65 författare^, i konung Erling Steenwägs leverne och i följande ordalag översatt från fornnorskan till latin: Erhngus Steen-wägh profectus Tonsbergam altera vice contrectationem ferri igiiiti stipidatus est, con- 90 secraiite Episcopo Nicolao fermnt, Rex vero Waldemarus, qui ejus rei causa, ed venerat, concepit et prcelegit juramentum, et iiiodum contrectandi prcejitiivit, appropinquante vero hord ad probatiotietn coustituta, Rex Waldemarus milites uttdiq, circum templwn disposuit. Episcopus vero Nicolaus prodiixit Erhngumantefores chori. Contrectatione jamperactd, manum ejus nudatam elevavit et suos digitos imposuit, altd voce clarnitans: ERLINGUS SE RITE PURGAVIT. Rex extra fores chori astitit, et populus omnis ad vocem Episcopi Deogratias agere, et TeDeumlaudanius canere incipiebat. Sådant var även det i Nidaros iakttagna tillvägagångssättet, när konung [Håkon] Håkonssons, Magnus Smeks mors farfarsfars, börd skulle bevisas.^ Här förtjänar att tagas i betraktande: i. att till denna bevisning Det liksom vid den kanoniska^ dag utsattes, vilken, omicke den anklagade gående berösjälv utfäste den, föreskrevs av domaren. Denne Erling bestämde själv dagen åt sig, och Sigurd, en förnäm man, lovade, då han var misstänkt för dråp, inför konungen, att han skulle underkasta sig detta domslut; 2. att det understundom varit tillåtet att sätta annan i sitt ställe, vilket vi sade vara tillåtet även i tvekamper, när de tvis- 9i tande icke vorojämnspelta, men på det sättet, att det även skedde på dennes risk, om också brottet vore den andres; det vore nämligen orätt att skjuta ifrån sig den dömdes lott, vars oskuld man, medan han var anklagad, sorglöst hade åtagit sig att bevisa; när Margareta, maka till Norges konung, tyngd av misstanken att hava förgiftat sin styvson, hade medfört en viss Petrus som sin ställföreträdare och denne vid beröringen hade bränt sig mycket svårt, dömdes han som an- ^ Snorre Sturlesons [m. fl.] Norske Kongers Chronica. Vdsat paa Danske, aff P. ClausSON (1633), s. 539. »Sedan Erling Stenvägg begivit sig till Tönsberg, utfäste han sig att för andra gängen beröra det glödande järnet, varvid invigningen av järnet förrättades av biskop Nils. Konung Valdemar, som för denna saks skull hade kommit dit, förestavade eden och bestämde beröringssättet. När den för bevisningen bestämda timmen nalkades, ställde konung Valdemar krigsfolk runt omkring kyrkan. Biskop NUs ledsagade Erling fram till kordörren. Sedan beröringen fullbordats, lyfte han dennes blottade hand och lade sina fingrar däruppå, ropande med hög röst: Erling har friat sig i vederbörhg ordning. Konungen ställde sig utanför kordörren, och allt folket började att efter biskopens ord tacka Gud och sjunga Te Deum.» Detta ställe hos Snorre Sturle.son omdet av ErUng Stcenwäg lyckligt genomförda järnbördsprovet med alla dess detaljer har Stiernhöök återgivit på latin, från vilket språk det här översatts till svenska. “ Snorre Sturleson, a. a., s. 6oi och s. 540. ^ Omden kanoniska bevisningen se nedan s. 72-75, 82-89. 5 — 804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=