63 börd skulle försiggå i templenoch de åt gudstjänsten invigda platserna. Svarandens rang syntes kräva, att då ensamt Guds vittnesbörd begärdes, hela denna akt skulle försiggå inför detta höga vittne på invigda platser och vid hans säte, varvid den gudomhga maktens närvaro skulle ingiva antingen fruktan eller tilltro. Med hänsyn härtill 87 skulle de antingen lida skyldigt straff för sin djärvhet eller få ett övernaturhgt bevis för sin tillförsikt. För det mesta presiderade därför biskoparna, och det saknades icke lön för deras arbete och möda, ty från en dylik domstol tillföll alltidnågon vinst prästerna; den upptogs sedermera bland prästerskapets regelbundna inkomster. Tiden för bevisningen var densamma, som eljest är den vanliga Tiden för för domstolarna; det var således uttryckligen förbjudet att tillåtadessa järnbörden bevisningar från advent till tjugondedagjulh liksom från söndagen septuagesima^ till påsk och mider bönedagarna^ och under veckan före pingst och under varje annan vecka, sominnehölle en helgondag, som föreginges av fasta, för att icke någon orätt skulle synas påläggas svaranden genom fastan. Med endast detta undantag var —när en målsägare ville återkräva en sak, somhade blivit stulen av en tjuv eller rövare —till förmån för honom detta prov tillåtet, något som förut har sagts, varje tid av året, för att ickenågot längre dröjsmål skulle lända till skada och förlust för den väntande. När bevisningsdagen stundade, måste den anklagade tre dagar förut Förberedelse till beröringen fasta på vatten och bröd klädd i yllekläder; denna förberedelse, som pålades av en präst, bibehölls sedan tillsammans med vissa andra religiösa bruk, vilka hade tillagts avvidskepelsen, sedan kyrkans mänhade tillvällat sig denna bevisningsmetod. Dels hölls nämligen mässa och dels bars själva järnet fram och invigdes^ i folkets närvaro och åsyn av biskopen eller prästen i ungefär följande ordalag: Gud behagade välsigna och helga detjärn, somskulle beröras av hans tjänareför att i målet N. N. bli ett välsignelsebringande redskap till sanningens utforskande, pä det att icke orätten skulle råda över rätten utan lögnen skulle vara under88 ^ I den latinska texten står ad oetavam Epiphanies, som betecknar åttonde dagen efter Epiphaniafesten (den 6januari) dvs. den 13 januari, även kallad ’gugondedagjul’. * Septiiagesima betecknar nionde söndagen före påsk eller beräknas utgöra den sjuttio dagar långa dagsföljden före påsk, under vilken man fastade under fyrtio dagar.' Se R. T. Hampson, Medii Kvi Kalendarium, Vol. 2 (1842), s. 335 f. och H. Grotefend, Zeitrechnung des deutschen Mittelalters und der Neuzeit, Bd i (1891), s. 175. ® I den latinska texten står dies roi^ationtm\ dessa voro de med gudstjänster firade böneeller gångdagarna i Kristihimmelsfärdsveckan. * Om de kyrkliga invigningsceremonierna och gudsdomar se J. Grimm, Deutsche Rechtsalterthiimer. 4. Ausg. (1899), Bd 2, s. 563-604.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=