54 del jordiska. Lånf^holniens vägsystein på 1700-talet och första hälften av 1800-talet skilde sig helt från det nuvarande. En hnvndväg, »gatan» eller spinnhusallén, gick från brofästet på ön, fiirhi en gammal ladugårds- och stallbyggnad, nuvarande Fyrkanten, rakt norrut, där den i närheten av Ahlstedtska huset delade sig, med en väg västerut åt Sjötullen och en östlig ål varvet. Några vägar som nu j)å södra sidan av ön fanns inte i den då sanka ängsmarken.’'^ Hur spinnhuskomplexet såg ut, sedan det färdigställts enligt 1740 års plan under arrendetidens första år, kan man se av Elias Martins akvarell från 1787 och av Johan Säfvenboms ungefär samtidiga blyertsteckning. \åid som tillkommit under arrendetidens senare år och som innefattades i arrendatorernas ersättningskrav var egentligen bara ett hus använt som bagarstuga, tvätt- och brygghus, byggt 1702 omedelbart vid hron. och i dag motsvarande Underofficershusels nedersta våning.-*’ Liwijn begärde på hiisten 1702 sitt avsked. Han hade året förut uppnått 70 års ålder och kunde väl känna sig trött efter 88 års strävsamt arbete i)å spinidiuset. Han fick svårare att i tid komma in med sina räkenskaper, och den 2 mars 1702 får han en skarp reprimand för att han ännu inte kommit in med redovisning för nybyggnader och reparationer från 1750 och framåt. Han fick l)lila med dem efter sitt avsked och lämnade in räkenskaperna i maj 1708. Då hade hans efterträdare, notarien i Hall- och manufaklurrätlen Isaac Wangel redan frånträtl sysslan. Han hade hos kommerskollegiet besvärat sig (iver att arrendatorerna tagit ifrån honom rätten all nyttja trädgård och beteshage samt rätten att behålla »den drav, drank och jäst som vid den till spinnhusets förnödenhet skeende brygden kan falla». Hedan i samband med sina påminnelser i anledning av arrendatorernas yttrande i denna fråga hade han lämnat sysslan, vilket kollegiet inte ansåg sig kunna fiirvägra honom.-’ Med Wangels efterträdare gick det än värre under hans inemot tioåriga inspektorstid. Hans namn var Erik Flciger och mycket litet är känt om honom. Han omnämns föga i protokoll och andra handlingar, och det som sägs om honom är av övervägande negativ art. Han dog hastigt natten till den 5 oktober 1772. miijligen f()r egen hand. ty han lämnade räkenskaper efter sig i sliirsla
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=