51 hiniiiK'l, mord och brand, där ligger Trundmaii full med byxorna i band . . . llej, d'rimdman, res dig opp! Den fyllhund är ej vaken. Kulll flygande alarm! Var har du ordensstaken?» 1 flera är före arrenderandet hade staden och komnierskollegiet haft (herläggningar om tuktbusfångarnas (iverförande från inrättningen på Norrmalm till spinnhuset j)å Långholmen, och i Hegardts åtaganden i arrendekontraktet ingick också att mottaga, sysselsätta och hespisa tukthusfångarna. På Xorrmalmsinrättningen hade dessa gått mer etter mindre sysslolösa de tider de ej sysselsatts med renhållning av stadens torg och gator. Staden och komnuM'skollcgiel kunde i torhandtingarna om tukthusfångarna inte komma (iverens om det vederlag staden borde betala fiir att slippa hysa dessa. Hedan 1748 ville magistraten l)estå spinnhus('t (>()() dal. smt (1 800 dal. kmt) i ett fiir allt, vilket kommerskollegiet fann vara alldeles för litet. Under några år kring 1760 hade tukthusets fångar arbetat åt handlanden Nid. öhrn. som sedan 1705 hade kontrakt om renhållning i kollegiernas hus. Han hyste dessa kvinnliga renhållningshjon i ett honom tillhörigt hus på Kungsholmen. Deras tidigare utrymmen i tukthuset hade nämligen måst tagas i anspråk av l)arnhuset.''’ När kontraktet med U)hrn u{)phörde i november 1761. hade spinnhuset ungefär samtidigt fått nya arrendatorer efter Hegardt och Seele. Dessa, fabrikanterna Job. Schagerstnim, Hans och (åirl Apiarie, Hinr. Wohlgenan och (iarl Gustaf Miirk. ivrade för att jiimte spinnhusarrestanterna mottaga även tukthusfångarna, något som fiireträdarna trots vad som stod i kontraktet inte varit särskilt hågade för. I april 1762 skrev de nya arrendatorerna kontrakt med stadens polilikollegium om fångarnas (iverfiirande till spinnhuset räknat från den 1 maj. Staden var nu villig alt betala de 600 dalerna smt varje år i stället för i ett f(>r allt. Dessutom betalade staden för tvenne separationsvakter som skulle ha tillsynen (iver tukthusfångarna.''* Kontraktet skulle vara arrendetiden ut. Tukthusfångarna förvarades i två särskilda rum på spinnhuset. ICn förteckning från maj 1762 anger deras antal till 28, av vilka dock 7 hystes i Smedjegården. Kastenhof och på Danviken. Alla lukthusfångarna var kvinnor, tretton av dem var livstidsfångar. På spinnhuset slapp de åtminstone sysselsättningen som renhållningshjon utan arbetade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=