47 I'lider praktiskt tajLjft hela 1740-talft liirekoniiner i koninierskolU'i'iets i)rot()k()ll olika <)nskeiiiål oin eiitropronad eller arrenderande av spinnhuset. I augusti 1742 hade klädestahrikcirerna Wohlgenau, l^inekhardt, samt Krie Salander och kammarherre (iarl Broman, även de häda sistnämnda i egenskap av klädeslahrik()rer. hireträde hos handels- oeh mannrakturdepntationen och uttryckte sin önskan att l‘å arrendera spinnhuset. Detta önskemal 1'rän (U'ssa stadens h'dande kliidesl'al)rikörer återkommer i januari 174.').' Halvannat år senare, den 0 juni 1740. nott'ras i kollegiets protokoll en livlig dehatt om arrendeprineipen med idgångspunkt 1'rån Salanders oeh en handlande Wahlbergs till Kungl. Maj:t ingivna ansiikan om arrende. .\s.se.ssor Vull von Steyern menade att el'lersom avsikten med spinnhuset varit »att rensa staden irån löst oeh vanartigt tolk oeh dem till nyttigt arbete hålla» oeh spinnhuset därnu‘d kommit att anses som ett strait- oeh arhelshus. så vort‘ del heliinkligt »att lämna ohehindrad dis])osilion av ett sådant publikt strallhus åt privata händer, helst då vore att befara åtskilliga misshridv oeh arbitrager vid verkställigheten av rätternas domar ang. de personer, som dit bliva remitterade». Han ansåg vidare att, sedan fonden nu blivit tillräcklig, huset gott oeh väl kunde drivas enligt den gamla »pid)lika» metoden. Ständerna hade ju också f(')r hara fem år sedan tagit ställning för denna metod. nuMiade han. .\ssessor Bungenerona instämde oeh tyckte att Salander i sin skrivelse hade angivit väl låga heläggningssiffror f<")r spinnhuset. Där hade ofta varit intagna upp till 170.® .Vrrendefrågan kom att vila några år. då man helt gick upp i d(‘n fortsatta utbyggnaden av spinnhuset och väl ville avvakta resultatet av del till 2.)() idtikade plalsanlalet. Fastän man försökt att med hirhiijd (‘rsiiltning och med ])åhud om »nogare eflerspanande» få stadens u|)psyningsmän att skaffa fler arheterskor till spinnhuset, blev beläggningen låg. år 17.')8 snarare under än över 100. varav en ganska stor del var .sjuka. Planerna på att arrendera hort spinnhuset blev åter aktuella, och så snart de omfattande lillbyggnadt'rna avshdals sattes de i verket. Klädesfahrikssocieteten i Stockholm var hirst att idtrycka (inskemål att få arrendera men log siMiare tillbaka sitt anbud. Den som fick arrendet räknat från den 1 oktober 17.')4 blev genom Kungl. Majds beslut den 8 juli samma år komnu'rskollegiets egen advokalfiskal (ieorg Hegardt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=