4;") 4. SPIXMll S1:T I XDKR I)K tolv ahrrxdkäukx ocii FRAM TILL FRIHFTSTIDFXS SLUT Spinuluisols ekonomi var jii ända fram till 174()-laU*ts början ntpräi^lal dålii^. fXi ekonomisk lal)lå Uir aren 1736—39, underleeknad av Liwijn ’ visar underskott för 1736 och 1739 men sä stora (iverskolt f(')r (ivrij'a ar alt man till 1740 knnde Lira (iver en l)ehållninif av 11 3‘23 dal. kmt, dock en helt otillräcklig summa fiir att man ämui sknlle kunna tänka pä att giira de utvidgningar av huset, som framstod som mer och mer nödvändiga. Utspisning(‘n och de anställdas liiner var de ojämförligt stcirsta utgifts- [)oslerna, tillsammans c:a 20 000 dal. kmt pr är. Inkomsterna av arr(‘slanlernas arhel(', efter avdrag för deras flitpengar i rnnl tal 7 000 dal. kml ärligen, förslog inte längt, resten mäsle tagas ur spinnhusfondiMi. Pä 1740-talel förbättrades visserligen den ekonomiska slällningen i stort, tack vare krögarnas kraftiga ärshidrag, men intäkterna fiir spänaden visade snarast tendens att sjunka, mi'sl herot'iide pä att arrestanlernas antal var lägl, den 1 januari 1743 84 och chm 1 januari äret därpå bara 71 vuxua. Man spann äf hl.a. Rarnängen. Li'onhard Pinckhardl, Henric Wohlgenau och hrtiderna Pauli enligt en »repartition» som var fastställd av hallriillc’n. Del var inga sliirre kvantiteter man fick fram, 1744 spanns sälunda ät Rarnängen 208, ät Pinckhardl 332 och ät Wohlgenau 263 skålpund.- Pä våren 17,}3 fanns pä spinnhuset bara 62 arrestanler, och spänaden sjiink ytterligare.'* Del iir inte ägnat alt fcirväna, om myndigheterna i tider av (‘konomiskt betryck fiir spinnhuset eller läg beläggning där började se sig omefter miijligheler att inte längre driva del »publikt» ulan läla enskilda taga antingen bara mathällningen eller hela si)innhusdrifleii pä entreprenad. Redan 1734 hade en handelsman O. .Sjiiberg ansökt om arrende, och i december samma är förelåg 1'akliskl (‘tt b('slul om bifall, men något kom tydligen emellan, som gjorde alt frågan den gängen fiirfiill.'* Under fiirsla halvåret 1739 fiirdes livliga diskussioner om spinnhusets ekonomi. Den id(*rike, kanske väl mycket fantasifulle bhäc Salander hade i ett menu^rial i januari samma är till ständernas handels- och manufakturdeputation ännu visserligen inte sträckt sig sä långt som till all föreslä hela spinnhusverksamhelens bort-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=