41 och l)clc<ldc .si^f ciilij,'! spiniihuspräslon Lundcnius »som c!i i^alning». Hon till l'(")ga först 17Ö8. Det var alltså en säregen hlandning av moraliskt ohirvitligt folk som gråkoltarna oeh väl en hel del av de sknldsatta, oeh å andra sidan ett rätt fcirfallet klientel av tiggare oeh brottslingar, bland vilka gradiMi av moraliskt fiirfall birvisso växlade mycket. Alla niklgades man hysa i de få rummen i »stora stenhuset». Ahlstedtska gården, .\llvarliga incidenter låg hotande nära och förekom också då och då. Den dagliga nötningen mot varandra i de trånga och dåligt hdtade lokalerna orsakade irritation även arrestanterna emellan. I mars 17Ö3 omtalas rent av ett mord förinat av två kvinnliga arrestanter i)å en manlig.'^ Vanligen rörde det sig väl om mera beskedliga förseelser mot husets regler. Man bullrade och bråkade under gudstjänsten, man kom för sent till arbetet kl. ö, man inlVirde och fiirtärde hrännvin. tiggde av civilpersoner och stal från huset och från varandra, allt enligt en birteckning av Liwijn j)å 22 vanliga birseelser vid spinnhuset.'** I den miljö som bestods framstår birseelserna närmast som naturliga och gav väl åtminstone (dt uns av spänning i den enformiga tillvaron. I flera av 1740-talels bireståndareberällelser klagas det på sj)innhusfolkets sturska uppträdande. \’iirst hade man det .sjiilvfallet med det yngre manliga klientelet, som man trots bestämmelser av och till alt detta ej skulle belasta spinnhuset, ej helt lyckades slipj)a. Drängar i 2()-årsåldern ställer till bråk. säger fiireståndarna i deeend)er 1740. de slår sömder m()bler och bryter upp galh'r. 1 berättelsen 1740 heter del; »Dn stor del av dem ha ock varit så fräcka och gudhisa, att de ej låtit det förut dem(ivergångna världsliga straffet binda sig till hättring utan gjort åtKije och förakt av arbetet samt visat studsighet mot betjäningen och icke allenast j)å varjehanda sätt tagit sig själva tillfälle all rymma, idan ock givit andra anledning därtill, jämväl fönivat såromål på andra och visat stor ogudaklighel, vilka brottmål dock strax till kämnersrälten blivit till undersidvande och avdömande remilterade, vartill utom vaktens försummelse den frihet de hava att få gå ut och in utur arbetsrummen, när de vilja, mycket kontribuerat.» 77 80 D('t finns uppgifter om bestraffningar med »karbasen» från en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=