31 raiule lör spinnhusels hela ekonomi och äutlif»en medförde att nyhyjfgnader så småniiifiom kunde komma till stånd. Kriigarsocieleten, som sedan 1738 varit ålagd att låta sina medlemmar leverera spånad in natnra, skulle nu årligen till spinnhuset litgiva 10 ()()() dal. silvermynt eller det tredubbla i kopparmynt. iMireslåndareherältelsen till 1742—43 års riksdag, undertecknad av det nya föreslåndarelaget Johan H. Schening. Hinrich llahr och Jacob Buckau, andas nu också stor optimism. Man hoppas kunna bygga, och man hoppas kunna återbetala de i riksbanken tagna stora lånen.Dessa lån hade tagits vid två tillfällen under del svåra året 1727, då ull trtit och inga pengar fanns. Den 17) juni lånades 0 000 dal. kmt »uppå Ihiglovl. Kommerskollegii rekommendation och mot .själva husebrevels pantsättande». Den 13oktober logs ett lika stort lån.^’’ Upprepade anstånd hade fått begäras hos bankofulhnäktige. som till slut började hota med auktion på d(‘n som säkerhet intecknade spinnhusbyggnaden.Xär det 1 730 blev bekant att Aspgreen och tydligen också Grubb förskingrat de upplånade medlen tog kommerskollegiet avstånd från hela lånetransaktionen och fcirklarade sig »vara helt obekant samt okårt att fiirnimma det spinnhuset är i skuld, och bör detta komma på fiireståndarna att svara bir».^' Den 27 februari 1740 kom Liwijn upp till kollegiets lokaler på Riddarholmen med kö[)ebrevet i handen. Skidden var klarerad. Dessfiirinnan hade man diskuterat frågan om återbetalning vid ett sammanträde ute j)å spinnhuset den 0 februari, då förutom fr)reståndarna och Liwijnassessorerna von Diiben och Rungencrona var med som deputerade från kommerskollegiet. Del anmiildes alt pengar numera fanns tack vare krögarämbetel, och då var del ju obirsvarligt att varje år betala 720 dal. kmt i ränta. Man skidle också bevaka sina intressen i preferenstvisten mellan Aspgreens kreditorer, »varav denna skidden i banken härrtirer».■**• Maten är en väsentlig sak på anstalter, där människor är mer (‘Iler mindre tvångsvis intagna. Så tiar det alltid varit, och också på Stockholms spinnhus klagades det ofta på maten, dock inte så mycket på den ursprungliga matordningen av 1720, som återges hiir, utan under senare år, framför allt när mathållningen på 1770talet logs på entiH'prenad. Från 1720 till 1742 såg matsedeln ut så här:^"
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=