25 tit. träni^t sij» in ocli skuttat vaktiMi undan, octi då vaktinästariMi av oti sådant l)nlU“r utkonnnil och frå^'at vad på tärde varit, liar han liriikat mycket oanständis^a och ivriga ord. sågandes intet honett tolk av condition hör hetagas att gå in i spinnhuset och se på hur dår står till. lastmer som han till delta spinnhuset genom de utsända stamhiicker har kontrihuerat, varpå han ock med sitt tVilje gått in uti spinnhuset, dår arbetarna sitta». Dår tanns för dagen 147 spinnhushjon.’*'- Det fCirsta året synes spinnhuset helt ha existerat på smärre nådegåvor och jiå konfiskationsinedel. TrådgårdsarrtMidet gav ännu ingenting. .Spaldings och Dahlstri’ims gamla trädgårdsmästare hihehölls vid arrendet men var sjuklig, och från honom kom inga pengar, hhi dag i slutet av Juli 1725 kom Gruhh. Aspgreen och Liwijn upj) i kollegiet och hade alarmerande hesked om det ekonomiska läget. .\lla medel var slut och man hade dessutom skulder på flera lusen daler kmt. Kom ej omedelbar hjålp fanns ingen annan idväg än all hisgiva folkel. Vad man genast hehöivde var 4 ()()() daler. och kollegiet borde åtminstone he statskontoret ulanordna de 3 200. som ännu skidle finnas kvar av konfiskationsmedlen. Kommerseråden i kollegiet svarade, att statskontorets president I'eif och stalskommissarien Wester båda lämnat staden. Kollegiet log i stället upp en annan tråd: den 12 mars hade f(')re.slåndarna ingivit ett memorial med förslag till en årlig fond av till staden inkommande varors exiraheskatining. och härom skidle horgerskapet höras. Ilur hade nu horgerskajiet ställt sig i den frågan, undrade man i kollegiiå. F(')ri“ståndarna svarade att horgerskajiet »beskyller dem f(')r detta f(’)rslag» och vilt inte höra talas om någon kontrihution. .Slutet blev troligen alt man skulle be oin ytterligare f(”)rsfräckningar från liarniingen, där direktören l'2kman redan hade lämnat 0 500 dal. kmt i föirskotl.•'*'’* Löisgivningen av arrestanler blev i begränsad idsträckning ett faktum. Den 0 september 1725 meddelade Grubb och Asiigreen i kollegiet att 30 arrestanler hade begärt att få bli lösgivna. De var alla gamla och sjukliga och kunde inte uträtta något i arbetsväg. De var villiga alt betala in de pengar uppsyningsmännen fått fiir deras upptagande från galan och ersättning f(’)r vad de av spinnhuset fått i kläder och kontanter. Kollegiet besl(’)t i princip om l('>sgivning, men fiirsl skulle de ju ha siirjt f(’)r sin idkoinst. 'bio och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=