256 III. STRAFF- OCH ARRFTSFÄXGFLSFT 1848 ■s. 126—160 1885. * Wieselgren .s. 435. — .Se också ('.lirislian Nauniann: »Tidskrift för la},’- sliftnin!,', lagskipnin:’ och förvallnini’» årg. 1, 18(14: 2. s. 613—653. - .Straff- och .\rl)ctsf:ingelset å Långholmen: Koncepibok 1853, UL.\. Post Ekenstjcrna levde trots sin sjnklighet iinda till I'idningen jannari 1853. 1871), då han den 11 mars dog på Dalarö, där han en tid tjänstgjort vid Inllens skiirgårdshevakning (E:s akt i Krigsarkivet. Biografica). Han var född 2 (1 1808 och gift med Margarethe Sofia Rennet f. 3/12 1810. — Antalet dödsfall hland fångarna på Långholmen var 1853 totalt 84. .\r 18^14 avled inalles 115 fångar, varav 72 i kolera. * Omfattande referat av förlo])pel vid Långholmsmyteriet finns i snart sagt alla stockholmstidningar för december 1853. Red«)görelsen här bygger på Post Tidningen. En skildring finns också i Staffan Tjernelds ».Stockbolmsliv», .Sthlm 1951, s. 545. — Pebr Magnus Wallinder var ])astt>r på Långbolmen åren 1852—56, blev sistniimnda år kh i Rimbo och Rö, kh i Lagga och (istiina 1861. kh i Odensala 1869, död 8.11 1884. Betecknas som framstående studentsångare. Han sägs också ha följt nio fångar till avrältsplatsen. ■* Gotthard .Sundberg: »Om .Sveriges fångvård. Populär skildring af lifvet i rikets fängelser,» .Sthlm 1892, s. 127. — .Sundberg f. 1859, tjiinstgjorde som bevakningsbefälhavare på Långholmen 1886—1888. Till sin utbildning var han militär. 18t)5 blev han kamrerare vid centralfängelset å Nya ^’arvel. Göteborg. Erån sin tid d;ir gav han 1911 ut en skildring »Fiingelset på N’argön» under signaturen Pharao. •’ Stiillningar och förhållanden, septembernumret 1858. — De av Grusenstolpe berörda jiirnviigsarbetena omfattade endast åren 1858 och 59 och utgjordes huvudsakligen av sjjrängning i Nybodatunneln. .Se .\vskrifter av till Långholmen ank. skrivelser 1858—66. l'L.\. Uppgift från 7 10 1859. * Louis de Geer: Minnen 1, Sthlm 1892, s. 139 f. — de Geers memoarer skrevs åtskilliga decennier efter de relaterade händelserna ])å Långholmen, och det ;ir förklarligt om han här och där missminner sig. Likkistan anges avse Tellanders företrädare, vilket knappast kan stiimma. Där den omtalas i referat av upploppet gäller den Tellander själv. \’idare siigs upploppet ha föranlett chefsbytet, medan detta i verkligheten skett några veckor före upplojipet. Någon brännvinsbriinning i botten av en brunn omtalas ej i tidningsreferaten men viil att en hoptryckt och förvriden apparat funnits nedkastad i en brunn. Det pris de Geer anger för smuggelbrännvinet på Långbolmen. 10 å 12 rdr kannan verkar högt. I förhörsprotokollen från upploppet ui)])ger flera fångar alt de bjuder j)ersonalcn 2 rdr pr kanna men att man ibland får ge ända upp till 4. ' Händelsen refererad efter »En gammal lifstidsfånges sjiilfbiografi», författad av Per Wilhelm Lundgren (1832—1904), en av huvudpersonerna i dramat. Boken utkom i .Stockholm 1906 och försågs med ett förord av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=