224 Kjellegard bylte 1948 tjänst med Härlandaehefen G. Zelterlund, sedan en schism hade uppstått mellan Kjellegård och Lån^- holmens anstallsnämnd. Motsättningarna var elakartade, och slutet hlev alt håde chef och nämnd hytles ut. Ordförande i den nya nämnden hlev justitierådet, sedermera överståthållaren Johan Hagander. —Zetterlund pensionerades 1952. I maj 1958 hlev en vaktman, som posterade på ringmuren utanför fasta paviljongen, beskjuten och skadad för livet av en sedermera sinnessjuktVirklarad person, som nattetid tagit sig in i fängelseparken. En tillskyndande vaktman dödades med ett skott i hjärtat. Mördaren tillhiirde inte fängelsernas klientel, och motivet var helt oklart. På hösten 1954 infördes den indelning i räjonger. från början geografiska, som innehar decentralisering av en del viktiga heslut fran fångvårdsstyrelsen till räjongcheferna. Långholmen hlev centralanstalt för östra räjongen. och styresmannen där fick som räjongchef syssla med ett femtonlal anstalter. Omsider skildes tjänsterna som styresman och räjongchef. Den 29 juni 184ö uppfördes på Djurgårdsteatern i Stockholm ett lustspel av August Blanche med titeln »184ö och 194()». En herre, som var med under det förstnämnda året. vaknar upp och titlar sig förvirrat omkring i 1946 års Stockholm. Han ser en förnäm man häras omkring på en hlomslerbår, och på hans fraga svarar en ung flicka, att det är »en korrektionist, som är ute för att hämta frisk luft». Elickan berättar vidare, att »en av mänsklighelens skiinaste idéer har blivit realiserad, den nämligen att bereda dessa olyckliga all möjlig trevnad och bekvämlighet». De har var och en sin nätta lilla våning och ett stort konversalionsrum, där de spelar piano och drar fingerkrok för att inotionera sig. De får kaffe med saffransbröd på morgonen och till middag fyra rätter mat utom dessert och champagne. På kvällen blir det stuvad lake och risgrynsgröt. Arbeta behöver de inte. »för alt de desto fortare må komma till eftertanke» och de hehöver inte ens använda kniv och gaffel utan blir matade. —»Så här da filanlropin, som blomstrade på min tid. de skönaste frukter!» utbrister mannen från 1846.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=