217 nya och krävande arbcfc var HirgiHa h]k. Knralorn skulle i fiirsla hand ägna sig äl fangarnas faniilje- och frigivnings])rohleni.^*’ Omkring 1930 anställdes en assistent som sekreterare och jiiridiskt l)iträde ät direktören. Teoretisk och praktisk undervisning och idhildning av vaktkonstapelspersonal ägde rum pä Svartsjö) 1913—1917 med deltagande frän hela landet. Antalet deltagare som kunde mottagas var dock blygsamt. Utbildningen fortsatte från 1921. efter några års uppehåll, vid olika fängelser, längst i Kalmar, tills den förlades till Långholmen från 193() för att upphöra med krigsuthrottet. Utbildningen på Långholmen var förlagd till den gamla skolan f()r gemensamhetsfångar på tredje våningen i centralhyggnaden och hade formen av tremånaderskurser vår och höst. Deltagarantalet var c:a 30 manliga och kvinnliga aspiranter vid varje kurs. De undervisades i etik. socialvård, psykiatrins grunder, fångvård, fångvårdens historia och modersmålet. Studiebesök gjordes vid mentalsjukhus och andra institutioner. l'rån 1939 genomfiirdes successivt det gaiula kravet på 48 timmars arbetsvecka fcu' hevakningspersonalen.^^ Axitidens Långholmen har skildrats i åtminstone tre memoarböcker av ])ersoner. som där avtjänat straff. Erik Granlunds »Sex år», signaturen ('.aptivus' »Det stora fängelset» och Bruno Poukkas förut omnämnda »Gröma ön». De är alla tre skrivna som bittra nppg(‘)relser med fiingelsesystemet som sådant och med fängelsevardagens detaljer i synnerhet. Aven om åtskilligt är karrikerat och (iverdrivet. är det angeläget att här l)elysa hur intellektuella och kritiska fångar hediuner sin omvärld j)å fängelset. Vanehrottslingarna är väl i allmänhet mera accepterande, vegeterande, shkire. De har sedan länge funnit sig i reglerna och kolliderar sällan med dem. Fängelsevistelserna är ett inslag, som de räknar med i sin livsrutin. Granlunds hok skildrar förhållandena omkring 1930, ('.aptivus har erfarenheter t ran ett par år senare, och Poukkas skildring avser shirre delen av trettiotalet. Bestraffningsformen hårt nattläger, som slopades först med nya verkställighetslagen den 1 juli 1940. finner Granlund med all rätt vara etl barbariskt straff:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=