216 Mer än fyrtio är har gätt sedan denna motion, oeh fäiif^elset lif^ger där det ligger, även om mi en liten ljusning kan skönjas att det blir flyttat under 197()-talet. Strcims motion var den fcirsta stormsvalan, men den var ute förgäves. Fängvärdsstyrelsen framhöll »att fängelset hade ett alldeles sällsynt gott läge» oeh äberopade oekså betydelsen av att »rikets största fängelse vore sä beläget, att en nära kontakt kunde upprätthållas mellan styrelsen oeh fängelseförvaltningen», oeh sedan 1914 hade i runt tal 1 miljon kronor lagts ner pä moderniseringar, vilket gjorde att fängelset ännu i mänga är kunde tjäna sin uppgift. Statsutskottet med gamle landshövdingen Herman Kvarnzelius i spetsen tog sig en tur ut till Långholmen och fann »att fängelset alltjämt befinner sig i sådant skick, att detsamma bör kunna ännu under en avsevärd tid disponeras för sitt ändamål». Utskottet tyckte inte att den nya bron kunde verka särskilt störande. Kamrarna heshit i enlighet med utskottets fiirslag. som gick ut på avslag pä motionen, och fångvården fick alltså sina pengar till klinikbygget.'^^ 1935 h()rjade det röra på sig igen. Arkitekten och professorn (diaries Lindholm presenterade i januari det året ett projekt med bostadshus pa fängelseområdet med Västerbron flankerad av två skyskrapor, en vid Marieberg och en pä Långholmen, »en ståtlig Västerport för hela Stockholm». Detta rätt hemska fcirslag nppkallade Ragnar ()stberg. Gotthard Johansson och Gunnar Fant till högljudda protester medan Otte Sköld och framför allt Rertel Nordström var entusiastiska. Fran andra häll. Schlyter. Kinherg, (leorg Stjernstedt och Josua Tillgren. framhidls att huvudfrägan var fängelsets flyttning, vad som skulle komma i stället hade mindre intresse.'*® 1 november 1937 avgick fiirste pastorn på Långholmen K. A. Rosander med pension och andre pastorn (d J. (’.arlherg ryckte upp. (äirlhergs tjänst ersattes inte. utan man gjorde i stället f<")rsök med ett par utomstående arvodesavlönade predikobiträden. Kn av de första blev .\llan Svantesson. då adjunkt i fhigelbrekt, sedermera kyrkoherde i Gamla Uppsala. Aret förut hade på för.sök — fiu'ordnats en kvinnlig kurator. Man hade ingen tjänst fiir ändamalet utan vederb<)rande förordnades som skrivbiträde, senare som vaktfru. Den .som först förscikte sig pa detta också
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=