RB 18

212 på 19;^0-talel liksom badkar och duschar, tyvärr, som det skulle visa sig vid seuare nästan permanent överbeläggning, till alltför ringa antal. Tidigare hade man haft tillgång till bastubad nere i gamla fängelsehyggnaden och till mottagningshad intill den s.k. gallervakten. Aren 1934—35 försågs cellerna med en ny typ av sängar, .som gick att fälla upp mot väggen. Samtidigt lade man in parkettgolv av hok i flertalet celler. Trettiotalets upphuggning av cellfiinster har redan omnänmts. Ännu 1925 fiirutsattes att fånge som ådömts straffarbete skulle l>ära skägg och ha håret kortklippt, s.k. stilloklippning. Några rakdon tillhandahidls i varje fall inte, och ett cirkidär från nämnda ar medger att straffånge först under två månader före frigivningsdagen får låta håret återväxa.-’ Författaren kan dock från sina fiirsla ar på Långholmen vid mitten av 192()-talet erinra sig åtskilliga fångar som var både slätrakade och med pa den tiden normal längd på håret. Först 1928 tillhandahölls dock rakhyvlar som alternativ till skäggsaxen.Rakbladen i hyvlarna skulle utbytas »med iakttagande av största sparsamhet». Sparsamheten präglade även inköpen, och de rakblad som lämnades id var inte påfallande vassa. Frågan om idrottsplats diskuterades väl på Axis tid, meii det blev hans efterträdare Sven Kjellegard, .själv passionerad fotbollsspelare, förunnat att åstadkomma en sådan. Däremot igångsattes gymnastik, under Maja Carlquists ledning, några månader innan Axi på våren 1944 lämnade tjänsten. Övningarna bedrevs i en vanlig cellkorridor, givetvis föga tjänlig fiir sitt nya ändamal, men på intresset från internernas sida var inte att ta miste. Varje lördagseftermiddag samlades 20 av fångarna till gymnastik till tonerna av Sven Olof Sandberg och Harry Rrandelius via fängelsets radio. Kn del konstnärligt begåvade fångar fick på fritid och ibland också under arbetstid odla sin hobby, som ibland nådde långt utöver dilettantstadiet. Flertalet av dessa fångar hade dömts för sedelförfalskning. Så var fallet med Salomon Smolianoff, som omkring 1930 på Långholmen gjorde en del oljemålningar, som uppväckte beundran både hos Olle Hjortzberg och Albert Engström. Även Friedrich Adolph, som 1937 gjorde en i alla detaljer trogen modell i papp och annat material av hela det stora fängelse-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=