202 var Anders de Wahl. som uppträdde med hejid)lade iippläsuiiif^ar under nära 40 julkonserler. Höglund skapade också en kör hland langarna, tidvis av verkligt h()g klass. Naturligtvis fick den namnet »änglakören». Det fiill på Harlings lott alt låta verkställa Långholmens sista prygelhestraffning 192(). tidigare omnämnd här. Han gjorde det säkert motvilligt, men överfallet på vaktmannen var rått. och personalen kände sig ständigt hotad genom chefens vankelmod gentemot fångarna och hans henägenhet att skylla allt på personalen. även där det var helt ohefogat. För trycket från vaktpersonalen att det efter (iverfallet för en gångs skull horde tagas till hardhandskar måste Harling ge vika. Den småväxte och smärunde J. H. Nilsson anlade gärna direktcirsuniform med ståndkrage, revärer och hög mössa med en sorts stiliserad majorsheteckning. Harling med sitt liksom Nilsson civila ursprung hemföll aldrig ät denna fåfänga. Med Sven Axis tillträdande av chefspc^sten 1928 inleddes en period, som ingalunda saknade stormar. En sällsynt lugn och trygg man hade dock kommit vid rodret, och han hade också hela sin tjänstemannakår hakom sig. Detta berodde givetvis mycket ])å hans goda ftirmaga att samarbeta, men hans chefskap kom att framsta i särskilt förmånlig relief mot den söndringens tid. som rått under Harling. Några bestraffningar med prygel utdömdes ej under Axis tid. men de hemska cellerna i källaren användes da och då IVir betvingande av våldsamheter. .\xl brukade dem sparsamt. men det fiirekomntan tvivel ett tryck från bevakningspersonalen att de skidle användas, när mera elakartade uppträden f()rekom eller lag hotande nära. Annu fanns en det vaktpersonal kvar. uppfostrad i den harda Wollinska skolan, och det talades nog om att det ibland kunde förekomma »hondsmörj» när en bråkig och motsträvig fånge fiirdes nedför trapporna till källaren. Alla trappor saknade ledstänger ftir att inte fången pä väg till källarcell skidle kunna hålla sig fast. Axiperioden var i stort sett präglad av humanitet och av Axis personliga intresse för åtskilliga av sina många interner, även långt efter det de frigivits. Det framstår därför som en något orättvis tillfällighet att angreppen mot Långholmen och dess regim skulle komma att kuhninera under denna period. Attackerna kom huvudsakligen idifrån
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=