RB 18

200 Skyddsnät har väl stMiare uppsatts i vara äldre fängelser. Xägon f()reskrifl härom har doek ej kunnat anträffas. Ingenting finns nämnt härom i den arbetsordning för fångvärdsslalen. som fastställdes den 9 april 1923.-" Ktt Längholmsprohlem. som visserligen inte gällde liv eller dikl. var aktuellt ända in pä 1930-talet. oeh det riirde ohyran, närmare bestämt väggliissen. Alla fängelser oeh andra anstalter hade väl liknande problem, oeh det gällde oeksä mänga fasligheler i Sloekholm. C.yanrökning vägade man sig inte pä i utrymda avdelningar, dä man kunde riskera gasens spridning till bebodda flyglar. Svavelrökning användes men var inte fullt effektiv. Även detta triviala problem har fält sin litterära behandling i Fridegärds »Taek för himlastegen»: .lag lag och kände hur nägot kröp över armar och l)en och en gang sprang nagol hastigt över mitt ansikte. Jag grep efter det och fick tag i sma. flata djur som höll sig stilla i nypan men spred en vedervärdig lukt. Jag trevade efter nattkärlet ocli släppte ned dem där. nästan munter efter fasan nyss. Ett otal ganger vaknade jag pa natten och äterupj)tog jakten pä min kropps revir. Dagen därpa kommer prästen pä besiik: — Läs här, unge vän — usch. har ni skäktor i cellen, utbrast han med vämjelse och slängtle ifran sig hiheln. dä ett grant exemj)lar av (ämex lectularia skred snett över Jesu bergspredikan. — Hemma kallade vi dem vägglöss, sade jag. Det är tillgivna djur. som kommer människan närmast av alla. .\nda innanför skjortan. Jag ser ut pa kropjien som om jag skulle ha mässlingen. — Vi har haft en uttjänt fångknekt att röka i cellerna, sade pastorn, men han ser litet dåligt, sa det kanske blev nägon vid liv. — Ja. de som tagit sin tillflykt till Guds ord ha tydligen klarat sig, svarade jag.^^

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=