8 bort de dckla kropparna, vilka kastas i stora {»ropar och där pä en {jan{' jordfästas.» Det lIpp{^es att 2 029 av hunger och vanvärd omkomna människor l)livit i)å en gång nedgrävda ])å Adolf Fredriks kyrkogård. Ktt antal av 9 000 nödlidande inkvarterades i flottans re])slagarhana på .Skei)j)sholmen och hespisades ur kronans förråd. Även på harnhuset inrymdes så många, som där kunde få rum. Det nya rasp- och spinnhuset skulle enligt 1698 års stadga under en första tid förläggas till barn- och tukthushyggnaderna. inen redan 1699 utsågs en tomt med åbyggnad vid Lilla Riirsfrand,^ och man hade anskaffat raspar och andra verktyg samt stora mängder hresiljeträ.''^ Allt var sålunda väl förberett, när Kungl. Maj:t den 8 juli 1700 bestämde att med utförandet av de beslutade åtgärderna, hl.a. iståndsättande av Rörstrandshuset, skulle anstå till bättre tider. Sådana tider lät vänta på sig. Först den 28 juni 1722 uppdrog regeringen åt kommerskollegiet att fullfölja de gamla planerna. Aren hade gått, och de ursprungliga riktlinjerna hade ändrats. Under 1600-talets sista år hade man avsett att raspoch spinnhuset skulle vara en stadens angelägenhet som i Holland och som i Stockholm, när det gällde tukthuset. Det var också till staden, som konungen skänkt Rörstrandstomten, och det var på horgerskapet .som kostnaderna skulle slås ut. Det var staden .som i gengäld skulle dra nytta av rasp- och spinnhuset genom att tiggeriet kunde förväntas avtaga och man fick hjälp med gaturenhållningen.*^ Ar 1722 blir det alltså kominerskolletjiet, en statlig myndighet, som får uppdraget att fullfölja anstaltsplanerna. Lokaliseringen till Riirstrand hade övergivits. Kommerskollegiet påpekade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 april 1722 att Riirsfrandsgodset visserligen på sin tid hade reducerats till kronan men hade av det Rosenstiernska sterhhuset återsökts »så att det med ingen säkerhet av puhlico kan nyttjas». Om det skulle inlösas, skulle det också hli för kostsamt. Nu krävdes alltså statsmedel till nytt tomt- och fastighetsköp och till igångsättande och underhållande av verksamheten. För underhållet fann man särskilda lösningar, som strax skall redovisas, men till tomtköpet fanns inga andra pengar än de 12 000 dal. kmt, som för ändamålet testamenterats av kommerserådet David Hildebrand, dtid 1720. 1 sin skrivelse föreslog kommerskollegiet inköp av en handelsmannen Johan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=