170 oavlatlif^a vistelsen innanlör de nakna oeh kalla slenviif'f'arna gör en forinligen sjuk. Många ha neksa adragil sig dödliga sjnkdoinar niuler eellliden. Det är i synnerhet tnherknlosen, snin gör sina rysliga skördar l)land eelllangarna. Den Ijiislattiga oeh dåligt ventilerade eellen lorinligen suger livet ur en staekare. Den är att likna vi<l en hlodtörstig vampyr, som natt efter natt oeh dag efter dag. utan förharmande inetl sitt utsedda offer, med hjärtlös grymhet tortär all livskraft oeh levnadslust den arme möjligen har kvar. ICfler hand hlir eellfangen hlek oeh täixl oeh usel. Snart är han en i förti<l hruten människa, som ingenting har kvar all leva för. Manga hli vansinniga och måste som sådana forslas till dårhus. En del åter komma mycket nära vansinnets gräns, fast <let inte direkt kommer till utbrott. De försjunka i det dju])asle svårmod oeh bliva alldeles förtvivlade (»ver sin olyckliga belägenbet, så att de till och me<l hega självmordsfiirsiik.-^ Tiider Palin.s lid skulle den livstidsfånge komina alt frigivas, som på sin lid diimdes fiir mordet på soldaten Nordell i en pråm på Arstaviken. Frigivningen skedde den 2(»/2 1900. oeh Per XWhelm Lundgren hade då snllil oavhrnlet i 40 år i fängelse, troligen elt heklännnande svenskt rekord. Wieselgren, .som givit ul Lnndgrens fängelseminnen och flerstädes i hoken själv ntlalar sig. säger om Lundgrens heteende vid frigivandet: Krytt och med all hast steg han ut på vägen från vaktrummets trajipa, pastorn Kiljde honom, och det gick mulan med fart: men när de hunnit lorhi den byggnad, som från vaktrummet begränsar idsikten mot siider, hejdade sig l.undgren jiliitsligt. vände sig snahbt och l)()rja«le springa tillbaka mot fängelset. Eiirvånad ropade pastorn efter honom; då stannade han. kom ater och fortsatte tyst sin vandring vid iiastorns sida. Men när de hunnit (»ver Långhohnshron. skedde detsamma; helt hastigt stannar Lundgren, vänder och skyndar tillbaka, till dess han än en gång vid ])aslorns tillrop hejdar sig och kommer åter. \41ken märklig yttring av själsstämningen i detta (»gonblick hos denne annars så bepansrade man. som sa länge och så häftigt längtat att få vända fängelset ryggen.-® An märkligare var kanske all Sveriges dåvarande fångvårdsehef inle anade något av den skräck en miimiiska. som snllil 40 år i fängelse, varav en mängd år i cell, knnde känna inför en hell ny och okänd värld. Så fiirhlindad i sin Iro ])å eell.syslemets fiirlräfflighel var Wieselgren all han 1908 knnde ge ell föredrag i Svenska fångvårdssällskapel rnhriken »Om reaklionära strävanden i fråga om vårt straff- oeh fångvårdssyslem» oeh med »reak-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=