172 niatkärl Iran platsen utanför eentralvakten och forsla dem till faiif'elsekoket för påfyllning. Han böjde sig ner (iver ett niatkärl liksom för att lyfta det men rusade i stället blixtsnabbt i väg mot Långhobnsbron med tvä vaktkonstaplar efter sig. Han siirang ifrån sina torIViljare ocb passerade bron men bade oturen att nuita en sergeant på väg till fängelset från staden. Lindabi kastade sig då in i strandbiiskaget vid Pålsnndet ocb sedan i vattnet, som var så grunt att lorfiiljarna kunde vada iit några steg ocb gripa honom. Han var då stelfrusen ocb gjorde intet motstånd. Lindahls brott bade på sin tid väckt uppseende ocb fiireter en del likbeter med det von Sydowska i I’jipsala i början på 1930talet. Lindahl skiit sin fästmö pa Flustret i Uppsala en vardag 1894. Han skiit även sig .själv men (överlevde ocb dömdes fiir mord till livstids straffarbete. Han var då bara 19 år ocb vid rymningen 28. Han erkände vid förlnir att ban, sedan ban på biisten 1897 avslutat sin treåriga celltid. umgåtts med rymningsplaner. Under julen hade han känt sig särskilt olycklig ocb beslutat att antingen genom självmord eller flykt g()ra slut pa sin eländiga tillvaro. l'ör rymningen adiimdes ban 80 prygel. Detta straff väckte en det kritiska reflexioner. Kn huvudstadstidning skriver: Men att tillämpa samma slraffmetod (prygel) mot en ertajipad rymting är nog icke under alla förtiällanden ladogat. Det skymfliga straffet tycks förutsätta en gemen ogärning. Ocli åtminstone i manga fall äro rymningsförsöken av en helt annan natur. Frilietshegäret hör till de starkaste })land drifter. Fången gar och ruvar på denna enda tanke: Om jag kunde l)li fri ...» Antingen arlxdar han för sitt mål. sasom då galler med otroligt tålamod hlivit genomsågade, eller — och detta är väl vanligast — l)egagnar han ett tillfälle, som oväntat yppar sig. I det ögonblicket är han näppeligen tillräknelig. .\lla uppgjorda planer, alla tankar på den sannolika utgången äro som bortblåsta. Fri, fri — om också blott för några korta stunder! — — — Men har en länge fått med sin kropp umgälla ett sådant tilltag, så borde det ytterligare straff, han kan få, bliva ådömt med mildhet. — — — .lämte straffet har ju den olycklige haft att uthärda en stund av dödlig ångest, som kanske far anses motväga långa lidanden. Och den synes vara hårt nog d(ömd. för vilken hela livet i unga ar är förspillt.-- Sådana tankar skulle ha hedrat en modern kriminalpsykolog. .\lt de uflalats under oskariansk tid måste betecknas som märkligt. Major Palm var väl av naturen en buman man. men att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=