4 ende; hon blev oförskämdare och pockade på att jag ej skulle lämna hennes och mitt barn i sticket utan giva pengar och mat så att hon kunde lindra sin nöd. Till slut gav jag henne två styver och gick min väg.» Dagen därpå besökte han rasphuset, där fångarna klöv hresiljeträ.^^ Erik Dahlbergh hade varit där en dryg månad tidigare men nämner i sin dagbok besöket bara i förbigående. Snart efter det spinnhuset i Stockholm tagits i bruk eller i november 1724 skrev kommerskollegiet till residenten i Hamburg greve Reenstierna och till agenten i Amsterdam Ralguerie och begärde »en noga och fullständig underrättelse», hur och på vad sätt de i nämnda städer inrättade rasp- och spinnhusen underhölls, omderas stat och anslagna medel och varmed de där intagna arbetade. Man ville också ha förordningar och reglementen.^^ Intet är känt om vad dessa förfrågningar ledde till, men den 17 december 1755 skriver kollegiet ånyo till Ralguerie och ber honom inköpa ett exemplar av Casparus Commelius »Beschryving van Amsterdam» från 1691, där även en redogörelse för verksamheten vid rasp- och spinnhuset skulle finnas. En del fullföljda eller bara planerade uppslag när det gällde Långholmens spinnhus fick man vid 1700-talets mitt från motsvarande anläggning i Berlin, .som av Howard får väl så i)ositiva omdömen som anstalterna i Amsterdam. När spinnhuset på Långholmen 1754 skulle utarrenderas, förklarade sig ett par spekulanter villiga att anlägga »ett verkhus enligt den berlinska metoden», dvs. med folk. som frivilligt ville ta arbete där.^® En tidig avläggare till de holländska arbetshus, som ovan beskrivits. blev i Stockholm det s.k. tukthuset.'^ lui tukthusordning med detaljföreskrifter om en sådan inrättnings administration är daterad den 12 februari 1622. 1 ledningens topp finner man borgmästare och råd, som i sin tur utser »2 av de fiirnämste borgare, som skola låta sig bruka till föreståndare till detta huset». De skulle varje dag besöka tukthuset, bese varje nyintagen och utröna hans eller hennes arl)etskapacitet. De skulle också avlöna husets folk. De utsågs på två år och avgick växelvis, så alt en alltid blev kvar ett år vid sidan av den nyutsedde. Vägrade de att antaga uppdraget. fick de b<>ta första gången 50. andra gången 100 dal. Vägrade de tredje gängen, fiirklarades de för alltid ovärdiga att bekläda något
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=