147 Skolundervisning» i mera or{»aniserad 1'onn tillkom 1874. då två lärare med »tnllständig matnritetsexamen» anställdes, den ene som skolliireståndare och den andre som skollärare, (iellfångar undervisades varje vardag två timmar mitt på dagen, fångar i gemensamhet hade på söndagar tre timmar rättskrivning och två timmar räkning, f(■)redrag m.m. 1 kronohäktets skola undervisades tre timmar varje dag. Skolföreståndaren hade en liin av 1200 kr. pr år jämte hyra och ved och skolläraren 1000. Ar 1877 begärdes hiijning till folkskollärares lönenivå. Man lyckades ganska tidigt till fängelseskolorna förvärva folk med akademisk examen, och rekryteringsmässigl betecknar denna tid en vändpunkt i fångvården. Skolföreståndarna och lärarna blev med tiden befordrade i samma ordning som de militära bevakningsbefälhavarna till åtminstone länsfängelsedirektörer och bidrog på så sätt att bryta den gamla militärdominan.sen i fängelsernas ledning. Vid de stora centralfängelserna ansågs militära meriter oundgängliga fin' att man skulle nå toppen i fängelsets ledning ännu något decennium in på 1000-talet. Undervisning av cellfångar fordrade särskilda yttre anordningar. Läraren kunde ju inte undervisa varje fånge i hans cell, och avskildheten från andra fick man inte ruliba på. låi cellskola inriiltades alltså med celler eller cellbås öppna endast mot katedern och läraren. Fångarna släpptes från sina bostad.sceller med långa luckor och dessutom med masker fiir ansiktet. 20—2ö långar rymdes i det trappstegsvis ordnade komplexet av cellbås, och den först anlände fången placerade sig längst bort i en av raderna och stängde dörren till sitt bås efter sig, allt givetvis under bevakning.-*^ Ungefär samtidigt med undervisnings infiirande tillkom också fängelsebiblioteken, till en början helt dominerade av andlig läsning men småningom upplättade med populära berättelser ur historien och geografin. Reseskildringar blev med liden den verkligt omtyckta läsningen bland fångar. Den instängde kunde pa fantasins vingar fcirflylla sig till främmande och lockande världar. hål man, som på 1800-talel var lärare på Långholmen, skriver i sina memoarer: »Del liar ofta inträffat atl den som vid inträdet i fängelset varit högst okunnig, gatl därifrån med insikter, genom vilka han lielydligt liöjt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=