135 liiiul med att tåns^arna skulle hava ett eget l)räniieri inom fängelsets imirar, men det dröjde tre veekor, innan man kunde upptäcka platsen för detsamma, som var i hotlen av en hrunn, där hrödportionen föräillades till den eftersträvade drycken. Men även sedan denna källa hlivit lillläi)pt, hefanns <lel omöjligt att helt och hållet utestänga brännvinet, som varje dag fanns alt köi)a i fängelset ftir ett visst pris, varom kommeiulanten genom spioner skaffade sig kunskap. Så länge brännvinet kostade 12 rdr kannan, som var ilel vanligast noterade i)risel. kände han sig fullkomligt lugn, men då det föll under 10, blev han orolig att något skulle hända. Sätten att inpraktisera varan voro många, och de, om vilka man kom underfund, vittnade om stor förslagenhet. Utom det att små ballonger kastades in över murarna, när vakten vände ryggen till, så insmugglades oaktat sträng visitation brännvin av fångar, som om dagarna sysselsattes utom inrättningen i enskilda fabriker. Kn som var sned i höfterna hade gjort sig en fyllnad av /.ink på den infallna sidan och såg helt välväxt id med delta förvaringsrum för brännvin. .la, ilet var exem|)el |)å dem, som under visitationen höllo en sup i munnen, den de sedan försålde, .lag undrade varifrån de [)enningar kunde inströmma, som metlgåvo alt betala så höga pris, men fann snart anledningen därtill uti de arhelspreinier, som idtlelades. Av varje slags arbete var nämligen bestämt ett vissl kvantum, som varje fånge skulle på en dag fullgöra ulan betalning, men för vatl han arbetade tlärulöver erhöll han ])remier. Man hade l()rsökl att upphöra med dessa premier, men följden blev att arbetskvantiteten blev ytterst liten. Fångarna försökte väl icke att strejka, men de beklagatle sig över en sådan maktlöshet, då de icke fingo annat än fångkosten, så att produkten blev klen. och entrei)renörerna av deras arbeten förklarade att om de icke fingo giva j)remier, kunde de icke vidare förhyra tieras arbetskraft. Xu befanns det i)å Långholmen, att nästan alla fångar gjorde betydligt överarbete och mänga ända till två å tre gånger så mycket som det fastställda dagsverket. .Jag fäste kommen- (hullens uiipmärksamhet på oriktigheten härav och nödvändigheten att höja dagsverkskvantum. Han medgav att detta var alldeles för lågt men sade, att enda möjligheten all få fångarna att uppföra sig stilla var att göra dem belåtna: och han för sin del skulle icke våga säga dem, att fordringarna blivit stegrade, emedan han då fruktade att bliva ihjälslagen. \'id en ins|)ektion av fängelset lät jag då uppställa hela styrkan och förkunnade dem alt fångvårdsstyrelsen beslutat all fördubbla kvantum av del obetalda dagsverket. Ingen yttrade något missnöje, och det visade sig all rätt vackra premier ändå kunde förtjänas.'* Lat verkligt otäck händelse, tre slraffängars mord pä soldaten \ord(‘ll vid Hälsinge regemente, inträffade under Tellanders chefskap pä Länghohnen. De tre. Skog. Lundgren och ('.arlsson, hade gjorl njip en plan pä alt rymma, och Skog hade lockat med att han hade 8 000 riksdaler gömda pä en plats, där man trodde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=