134 taf’en artikel synes (troligen tillkommen genom beiälets vid nämnda aidäggning lörsorgl. det visat sig »att fångarna ådagalagt ett exemplariskt iipi)förande oeli med särdeles nit och ihärdighet fullgjort de dem åliggande arbeten och att såsom verkande orsak till delta lyckliga resnltat torde l)()ra räknas den stränga tukt och ordning, vari fångarna äro invanda samt att de av inkomsten för deras arbeten, vilka utföras på beting, erhålla en viss mindre del, som stiger i den mån inkomsten ökas. Det allmänna har således kapten Tellander att tacka håde för en ganska hetydlig årligen tillväxande materiell vinst och för vad äiulå värderikare är: fångarnas exem])lariskt goda hållning, ett gläiljande förebud till deras moraliska förbättring.»■’ Oiisenslolpe har fåll .siffrorna nr fångvårdsslyrelsens årsheriittelser men ulesluler de förklaringar till fluktuationerna, som där ges. t.ex. mängden av arhelsodugligt folk hland korrektionisterna pä Långholmen. Det totala inslaget av korrektionister sjönk från 224 år 18.)3 till 71 år 1857. Arbetena bestod till mycket stor del av persedellillverkning fö)r andra fängelser till för flera ar sedan fastställda priser, som inte motsvarade de aktuella materialkostnaderna. Dessa fiirhållanden eliminerades mot slutet av 185()-lalet med det stigande antalet straffångar och med storindustri för enskilda entreprenörers räkning. All på Tellanders j)lu.skonto får skrivas en (ikad arhelsdisciplin hland fångarna är doek oheslridligt. Man får lioppas att Lrusenstolpe var ovetande om metoderna all öka disci|)linen. Del kunde doek inte Louis de (leer vara. justilieslalsmiuistern och tillskyndaren av rt'presenlationsreformen, ty han hade 1855 under ett halvar fungerat som fångvårdsstyrelsens t.f. generaldirektör. 1 sina »Minnen» nämner han väl inte Tellanders namn men döljer inte sin belåtenhet över alt det togs harda lag av Långholmens ledning, samtidigt som han nämner sig själv som initialivlagare till vissa skärpningar. Ilan skriver: Då kommendanten en morgon kom in i .sitt ex|)editionsrum. slod en likkista |)å skrivbordet med hans namn graverat [)å locket, och samma tlag angiven såsom hans dödsdag. Samtidigt uthröto våldsamheter, och det var med knaj)]) nöd man kunde hålla fångarna kvar inom fängelsets murar till dess militär av garnisonen hann ankomma. Det hade i anledning härav ansetts nödigt att omhyta kommendant, och den efterträ- <lande var under min tid sysselsatt alt förehygga möjligheter av dylika tilltags förnyande. Kn riklig brännvinstillgång inom fängelset hefanns hava varit förnämsta orsaken till vad som hänt. och man kom under-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=