2 I'^n 1'åiii' om året strax före maiidatfidens utgång l'(")r slyresmiinnen hesiiktes anstalterna av stadens fogde oeh representanter fiir magistraten, oeh då l)eslöts, efter rapport från styresmännen, om hh'kortning eller förlängning av anstaltstiden alltefter arrestanternas goda eller dåliga nppf()rande. .\rbetstiden varade på rasphnset från kl. 6 till 12 oeh från 13 till 16. På spinnhuset räckte arhelsdagen till kl. 20. På fritid tilläts extraarbete med förfärdigande av tohaksskrin o.dyk. som såldes till folk. som ville hese anstalten. Sådant tilläts mot en avgift av 2 stiiiver. På sj)innhnset förekomolika arbeten, mest spånad. senare ersatt av sömnad. Rasphnset hade fått sin benämning av att man där åtminstone till en hlirjan raspade l)resiljeträ f()r garnfärgning.” Senare sågade man npp lämpliga träbitar för raspning i kvarn. Man sov oeh arbetade i samma rummed plats för 10 å 12 personer i varje. Mathållningen synes ha varit någorlunda god. doek med färskt kött bara på stindagar sommartiden. Två liter spiscil beslods ])r person oeh dag. Under tre marknadsdagar pr år bjtHls på starkare (»1 oeh vid de stora kristna hr)gliderna fihhätlrad kost. Genomgående synes rasphuset i Rotterdam ha haft en betydligt bättre matsedel med bl.a. rikligt inslag av ost samt kött eller fläsk tändigen ofta.^ Inspektoren-anstallsehefen var strängt hållen. Ilan (eller hon) fiek aldrig anfiirtro några nyeklar åt sina anställda samt måste själv visitera arrestanterna oeh deras britsar innan han ])ersonligen låst om dem. kl. 18 om sommaren oeh kl. 16 om vintern. Han hade hostad i huset men fick inte utan särskild permission ofta med lämna huset nattetid, oeh han bestraffades strängt avsked om någon fånge genom hans ftirvållande rymde. Han hade fri kost och fritt logi. någon lön ^ och hälften av de avgifter, som uttogs av hestikande. Rasp- och spinnhusens ekonomi upphjälptes av särskilda beskattningar, i Holland av en årlig mindre skatt från tobakshandlare och krögare och fjärdedelen av vad som inflöt vid marknader och folknöjen. Helst ville man att husen skulle vara självförsiirjande. Det är dock orealistiskt att tro, säger den engelske fångvårdsreformatorn John Howard om 1700-talets fängelser i allmänhet. att de pengar som fångars arbete inbringar skall ekonomiskt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=