122 Anders Lindqvist. Han sägs ha odlat tobak, turska bönor ocb ärter, och i årligt arrende fick han ge 100 tunnor potatis. Arbetstiden för korrektionisterna på Långholmen varade på 1830-talet från kl. 5 på morgonen till kl. 8 på kvällen. Arbetet skulle ske under tystnad, endast det som var nödvändigt för arbetet fick yttras. Detta var ett arv från det amerikanska »silent system», ett viktigt drag i det s.k. auburn-systemet. uppkallat efter ett fängelse i Auburn i staten New York. Förutom av det tysta arbetet utmärktes det av förvaring i cell nattetid och gemensamt arbete under dagtid. På Långholmen sökte man fcirutom med talförbudet också genom viss klassifikation och uppdelning på olika förläggningsenheter förhindra påverkan i negativ riktning olika fånggrupper emellan. Indelningen blev naturligtvis mycket schematisk. Ostraffade och bettlare skulle tillsammans bilda en klass, fyllerister en, de som straffats för stöld första gången och andra gången bildade två olika klasser, även de som straffats upprepade gånger och de som bestraffats för fiirseelser vid inrättningen utgjorde skilda klasser. De som uppträtt »beskedligt» bildade en förtroendeklass och skulle i första hand erbjudas hugade arbetsgivare och således frigivas. Varje nykommen skulle tillbringa någon tid i ensam cell. tills kommendanten och prästen vunnit kännedom om hans föregående. Efter en tid skulle han tagas ut i gemensam förläggning med sådana som kunde anses honom likställda och tilldelas visst arbete i gemensamhet med andra. Systemet var mycket haltande. Det gick någorlunda att skilja ut olika grupper förläggningsmässigt, men i arbetena måste ju andra grunder beaktas, framför allt lämpligheten för ett visst arbete. Där kunde vanetjuven blandas med den förut ostraffade. Tystnadsbudet kunde inte i alla arbeten upprätthållas, man behi)- ver bara tänka på stensprängningen! Många korrektionister fick sysselsättning som ordningsmän på logementen, skolan hade två fångar som lärare, en del behindes som kökshandräckning och tvättare, några på sjukhuset som biträden. Så småningom infördes s.k. portposter | »gråposter») bland fångarna, och dessa torde ha utövat en betydande pennalism tills de åtminstone på papperet avskaffades 1866.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=