117 slallii'a byj^gnadon (airlshäll. iippbu'd av honom 1837 bekant som L. O. Smiths. »Hrännvins-Smithens». landställe pä 1880- och 00-talen. Modéer 1'iek bara under nägra fä är glädje av sill hus, men änkan levde kvar där ännu 18r)2.-‘* Tnder Modéers tid som arbetschef pä Längholmen älerupptogs i stor skala slenbrytning och huggning. Det vill synas som oin man till en Ixirjan gjort nya fin'sok att bryta slen ])ä själva Längholmen men mäsl uppgiva detfa allleflersom beläggandet av stadens galor. torg. kajer och broar med kvaderslen i stället för den gamla runda fältstenen tog fart och frän 184()-talets milt ombesörjdes av en central förvaltning i stället för att tidigare varje fastighetsägare s()rjt f(")r sin del av en gata.-' Kvalitén pä den pä Längholmen brutna stenen dög i längden ej fiir stadens krav. Stadens drätselkommission beställde i juli 1837 50 famnar kvaderslen IVir galläggning och IVir aret redovisas nära 5 000 dagsverken. Aret därpä sägs alt ett spriingarlag om 3 man skall borra 2 1/2 aln pr dag och ett kiirarlag om 9 eller 12 man bör alltefter drögens storlek inköra 8 f(")rsvarliga lass slen. För varje överlass ges särskiltl ersiillning. Samma ar i maj skrevs kontrakt med drälselkommisionen om huggning av kvaderslen. 1 000 famnar sädan slen och 500 famnar s.k. koppslen kunde levereras. Stenen skulle hiimlas pä Längholmen ulan kostnad f()r korreklionsinrätlningen.-^ 1 varje fall 1840 siigs del klart ut all ingen f<)r gatuläggning lämplig sten längre finns pä Långholmen. När bygget av Hotell llrunkeberg 1841 var aktuellt, var emellertid Langbohnsinrältningen med och levert'rade sten. Niir slenliiggningen av stockholmsgatorna efter 1845 skedde i nägot slTu-re skala, skrev fängvärden kontrakt om stensprängning pä Stora 1’Nsingen, vid denna tid arrenderad av den kände pid)licislen .1. P. 'riieorell. Stora ICssingen var en av de fä platser i närheten av Längholmen där lämplig slen fanns. lAi annan var (lubbhusbta-giai mellan Heleneborg och Skinnarviken. och i dessa berg sysselsattes i januari 1840 24 man. Aret därpä stensattes Drollninggalan. och antalet dagsverken med stenarbelen pä Länghohnen b()rja(K“ bli imponerande, nära 41 000 fcir 1847 och 00 500 f()r 1848. brytningen skedde med bergkrut. och transporten frän brytningsplatsen till Länghohnen, där stenen bearbetades, verkställdes med prämar. Dessa tillverkades sannolikt pä Skufskepparvarvel (Mä38 och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=