71 att det senare diplomet är beroende av det äldre, vilket är normalt när det gäller kyrkliga skrivelser av detta slag. Den källkritiska frågan beträffande diplomen får stå olöst och öppen. Å ena sidan kan man inte utan vidare frånkänna deras vittnesbörd betydelse. Frågan om ett biskopsdöme i Hälsingland på 1100-talet måste på allvar stållas. Å den andra sidan finns det flera alternativa lösningar, varför diplomens uppgifter inte kan framstå sombevis. Florensdokumentets — med liknande uppräkningar av landområden, dock utan beteckningen biskopsdöme —notis omTuna som civitas utgör i och för sig inget som helst belägg för Hälsinglands biskopsdöme med Tuna som säte. Källan blir i detta sammanhang aktuell först om man på andra vägar kan få frambelägg för att ett biskopsdöme vid denna tid existerade i Hälsingland. Genom uppgifter i Adams krönika och i de två 1100-talsdiplomen måste frågan om ett biskopsdöme i Hälsingland på 1100-talet lyftas upp på det historiska planet och inte stanna vid spekulationer utan källförankring. Till en vetenskaplig diskussion om Hälsingekyrkan hör frågan om de historiska förutsättningarna för dess omfattning i tid och rum. Eftersom själva grundfrågan om biskopsdömets existens inte är förd i bevis ligger den följande diskussionen på det rent hypotetiska planet. Om ett biskopsdöme har funnits i Hälsingland under den aktuella tidsperioden har det förutom nuvarande Hälsingland omfattat också det övriga Norrland.-^ Här kommer åter Adams uppgifter om Hälsingland som skridfinnarnas huvudstad in i diskussionen, eftersom tydligen de vidsträckta finn- och lappmarkerna i norr uppfattades somskridfinnarnas land. Adams omnämnande av skridfinnarna i sammanhanget aktualiserar också frågan om det eventuella Hälsingestiftets relationer till Finland. Förbindelserna över Östersjön har redan i äldre medeltid varit betydelsefulla, eftersomvattnet var den viktigaste förbindelse- och kommunikationsleden. överhuvudtaget visar de arkeologiska lämningarna på t.ex. Åland, Helgö, Björkö och i Sigtuna hur Internationell denna tidsperiod var, och vilken betydelse handeln på och kontakten med nära och avlägsna länder hade. Under medeltiden kan en uppdelning mellan finsk och svensk rätt beläggas bland finnarna. Den svenska rätten har omfattat delar av kustlanden i sydväst, den finska rätten större delen av nuvarande Finland med centurm och utgångspunkt i det s.k. egentliga Finland kring Åbo.“''’ Ovan med not 2. Pirincn 1962 s 249 ff, KL 4 sp 272. Inl till SLL 3 s LX med not 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=