67 betvivla Stenfis faktiska ordination. Det är också troligt att det är Stenfi somfått utgöra utgångspunkt för Staffanslegenden.'’* Det finns emellertid ännu fler skriftliga källbelägg för Hälsingekyrkan. I två diplom, där Hamburgs metropolitanrätt över olika biskopsdömen slås fast, nämns Hälsingland som biskopskyrka. I det första brevet från Innocentius II 27 maj 1133 talas om Hamburgmetropolitens överhöghet över biskopsdömena — episcopatus — i Danmark, Sverige, Norge, Färöarna, Grönland, Hälsingland, Island, Skridfinland och bland slaverna.'^ I detta diplom är Hälsingland skilt från Sverige. Grönland var sedan 1126 biskopsdöme med säte i Garfiar, Island sedan 1000-talet. Beträffande episcopatus . . . Slauorum nämner Adam en biskop i Sclavania}'^, men vilket område som avses är svårt att avgöra. Mörker vilar också över Skridfinland, men Adams sammanställning av skridfinnarna med Hälsingland är anmärkningsvärd och kan ha olika förklaringsgrunder. Färöarna hade också sin biskop och det finns här knappast någon anledning att tolka Farrie som syftande på Helgoland, vilket fördes till Schleswigs biskopsdome 1062."* En liknande uppräkning finns i ett brev från kejsar Fredrik 16 mars 1158. De biskopskyrkor — ecclesia:^~ —som uppräknas är danskarnas, svenskarnas, färöarnas, grönländarnas, hälsingarnas, islänningarnas, skridfinnarnas och övriga kyrkor i nordliga trakter.'^ 'Visserligen kan ordet ccdesue rent språkligt betyda de kyrkobyggnader, som finns bland de aktuella folken och har tidigare översatts på detta sätt, men sakligt och i jämförelse med det likartade brevet från 1133 torde det knappast råda någon tvekan omatt det är biskopsdömena under metropoliten som avses. Det finns heller ingen anledning att tillerkänna metropoliten överhöghet över olika kyrkobyggnader: Det är biskopsdömena under hans kräkla somär det viktiga. '•* Intressant är det senmedeltida altarskåpet i Hälsingtuna kyrka, där Stefanus förekommer i sin traditionella diakondräkt, men däröver i biskopsdräkt. Se Swartling s 8 f. ST I, 33, DS 29; ”Ad formam itaque priuilegiorum Gregorii, Sergii, Leonis, Benedicti, Nicolai et Adriani, episcopatus Dacie, Swedie, Norueie, Farrie, Gronlondie, Halsingaldie, Islandie, Scrideuindie et Slauorum . . Bild 2. Ovan 2 a med ROt 31. Adam II, 46. ’* Jfr utg till ST I s 67 not 9. Ovan 2 c. ST I, 41; ”. . . super omnes ecclesias Danorum, Sueonum, Norwegiorum, Farritj, Grunlandonum, Flalslngolandonum, Islandonum, Seredeuindonum et omnium septentrionalium parcium metropolitanam sedem constituit . . .” Bild 2. I DS 40 har Hälsingland felaktigt lästs som Helgoland.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=