61 Eskilskulten har tydligen ganska tidigt uppstått i Södermanland.'** Två orter konkurrerade om helgonet: Tuna och Strängnäs. I de raskt uppblommade Eskilslegenderna förläggs Eskils dödsplats till Strängnäs och följaktligen hans grav till Eskils Tuna. Belägg för Eskilskulten har vi redan i Vallentunakalendariet från 1198. År 1231 har Eskilslegenden med säkerhet nått Rom, eftersom ett diplom därifrån detta år talar om ”Ecclesiam beati Eskilli Martyris & pontificis de Tunx”. Färdigutbildad möter den i Eskilsofficiet, som brukar tillskrivas biskop Brynolf Algotsson i Skara och slutet av 1200-talet. Enligt denna legendtradition kom Eskil till Sverige Nordanskog under Inge d.ä., som uppges ha stött den kristna missionen. Under Blotsvens hedniska regeringstid skall han ha stenats vid en blotfest och begravts i Tuna. Hans biskopskyrka skall ha varit Fors i anslutning till tunan. Kring denna i sina detaljer först från slutet av 1200-talet belagda tradition har historikerna spunnit sina teorier. Enligt vedertagen uppfattning blev Tuna biskopsort med Fors som biskopskyrka, medan Strängnäs på samma sätt som Uppsala i förhållande till Sigtuna svarade för existensen av civitas diaboli och följaktligen fungerade som hednisk blotplats. Tunastiftet skall ha omfattat Rekarnebygden, där arkeologiska belägg finns för en mycket tidig kristen kult, samt Närke. För att styrka Närkes tillhörighet till Tunastiftet har man också dragit framdet ovannämnda diplomet från Alexander III, somtillförsäkrar Strängnäsbiskopen hans döme och ”specialiter Neeric”. Vad man i all stillhet kan invända mot denna källbehandling är, att det måste vara anmärkningsvärt, om inte Närke följt med resten av Tunastiftet till Strängnäs utan varit i behov av en speciell legitimation. Detta tyder enligt min mening tvärtom på ett svagt samband med Eskilstunabygden, som redan tidigare tillhörde Strängnässtolen. Vad man i själva verket kan läsa ut av diplomet är, att Närkes stiftstillhörighet kan ha varit omdiskuterad. Närke låg som landskap i skärningen mellan tre landskapsepiskopat, Västgötakyrkan, Västmannakyrkan och Södermannakyrkan. Genom det påvliga dokumentet kom Närke att föras till den senare. I allmänhet tycks man mena, att Tuna vid mitten av 1100-talet ersattes som biskopsstad av Strängnäs. Ett tag kan båda orterna ha varit konkurrerande biskopssäten. Till stöd för detta åberopas dels den sena Eskilslegenden, dels Florensdokumentet, där Tuna nämns som civitas vid sidan av Strängnäs. Gentemot denna uppfattning tolkar Till nedanstående, se fr a S Lindqvist 1915, fr a s 1 39 ff, 1959 s 120 f, Schmid Scandia 1931 s 102 ff. Lunden KL sp 48 tf, G Carlsson 1959 s 449 ff, Kumlien HT 1962 s 271 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=