59 utdrag ur en numera försvunnen samtida medeltida källa. Enligt denna, Västeråsbiskopen Karls scriptis,^^ gav påven Alexander IVår 1258 tillstånd till flyttningen av biskopssätet från Uppsala till östra Aros.***’ 1271 skall flyttningen ha varit genomförd."” Uppsalakyrkans viktigaste ägodel, S:t Eriks reliker, fördes till Aros och placerades i den nya katedralen under stora högtidligheter. Uppsala försvann som biskopssäte. Men det första svenska ärkebiskopssätets namn överfördes med biskopen och S:t Eriks reliker till östra Aros. Denna händelse jämte upprättandet av biskopssätet i Åbo avslutade det utdragna skeende som kännetecknar den medeltida stiftsbildningen. Västeråskyrkan: Den civitas, somi Florensdokumentet betecknas Arosa, avser somovan framhållits Västerås. Västmanlands biskopsdöme var en utpräglad landskapskyrka. Till Västmanland kom, åtminstone så småningom. Dalarna. Det sistnämnda landskapets tillhörighet till Västerås’ stift är belagd så sent som år 1248. Av Skänningedokumentet detta år framgår, att Västerdalarna räknas till arusiensis diocesis.~^ Frånsett Florensdokumentet finns inga belägg för Västra Aros som biskopsstad före upprättandet av ärkebiskopsstolen i Uppsala. 1164 framträder emellertid orten som nämnts som säte för en av de fyra suffraganbiskoparna. Samma är förhållandet 1 provincialet från 1188—89 resp. 1192."- S:t Davidslegendens förknippande av David med episcopatus Arosiensis'^ saknar egentligt källvärde. Belägg för biskopsdömets existens finns i äldre källor och uppgifterna om David är legendära och sena i förhållande till tiden för händelserna. Detsamma gäller VästeråsKumlien för fram ett omfattande material som stöd för att avskriften återgår på en äkta numera förlorad primärkälla. Åtskilliga fakta, som man först under senare tid genom andra källor fått kunskap om, nämns i scriptis. Avskriften har länge varit känd men ända sedan 1600-talet ansetts som en förfalskning — så t ex — före Kumlien —S Lindqvist 1936 s 102. ”MCCLVIII. Impetratum a Papa Alexandro pro translatione Ecclesia; Vpsalensis ad Estraaroos.” MCCLXXI. Nos implevimus mandatum S. Papre pro translatione Ecclesiie Vpsalensis ad Estraaroos.” Till problematiken kring flyttningen även E Carlsson 1944 s 1 ff, 14 f, 16 ff, 46 ff. DS 359, s 332. '- DS 49 resp APS 8 och 9. Ovan med not 66. Se till den äldsta stiftshistorien Ekströms 1 ff, 5 ff. SRS 2 s 405 f, 3; 2 s 121. Cf Schmid Scandia 1931 s 110 ff. 70 >»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=