40 senare material används terra i regel —men inte uteslutande —i betydelsen mindre land, landsdel, landskap.'^* Gens möter man i många sammanhang i anslutning till den kristna missionen och biskopsmissiveringarna bland germanfolken. Spekulationerna kring de båda diplomen är många, men underlaget är alldeles för bräckligt för bestämda slutsatser. Biskopen knyts på samma sätt som i de anglosachsiska källorna och hos Adam till de gamla folken och smålanden, landskapen. Biskop R. är episcopus vester dvs. västgötarnas och den västgötske kungens — eller kungarnas —biskop. I brevet till sveakungen talas likaså om en biskop. Västgötabiskopens säte bör väl identifieras med Skara, sveabiskopens med Sigtuna. Diplomen utgör, i all sin begränsning med hänsyn till användbarheten, ytterligare belägg för de svenska biskopskyrkornas framväxt ur de fornsvenska landen och folken. Intressant är uppgiften om”noua gentis vestra^ conuersione”, ert folks nyligen skedda omvändelse, i det senare diplomet. Detta kan eventuellt tolkas så, att biskop R. kommit till kurian och lämnat rapport om kristendomens antagande på västgötarnas landsting på samma sätt som ett åttiotal år tidigare Islands folk omvände sig till kristendomen.^-’ I ett par icke samtida berättande källgrupper finns material, som vittnar om sambandet mellan de svenska landen och biskopsdömena. Den ena källgruppen är helgonlegenderna. I detta i och för sig historiskt mindre betydelsefulla material har missionstidens historia tolkats och kompletterats 1 ljuset av den senare utvecklingen, allt enligt tidens legendmönster. I legenderna finns en påtaglig lokalisering av helgonbiskoparna till olika svenska landskap. Sigfrid sammanknippas 1 första hand med Värend, även omandra land träder in somkonkurrenter, Eskil och Botvid knyts till Södermanland, David till Västmanland. Staffan identifieras med Hälsinglands Stenfi-Simeon. Även om legenderna inte kan ligga till grund för en skildring av det historiska skeendet, är denna tydligatendens anmärkningsvärd. Liksom legenderna saknar hiskopslängderna historiskt värde vid ett studiumav 1000-talets Sverige. De är emellertid liksom legenderna måna om att knyta biskopen till det fornsvenska landet.®'* Ett speciellt intresse har västgötalängden. Här är Västergötlands kyrkliga utveckling sedd genom medeltidskrönikörens ögon. Västergötland och västCf Jägerstad s 1 ff. 35 Cf ned.in III 2 b. 3* Om hiskopslängderna, se i första hand Schmid Personhistorisk tidskrift 1931 s 177 ff och fr a 1934 s 81 ff, 164 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=