39 bl.a. Florensdokumentet. Sigtunakyrkans omfattning är i Adams krönika oklar, men bör sannolikt uppfattas som svearnas biskopsdöme. Två av Adams biskopssäten, Skara och Sigtuna, återfinns somsvenska civitates i Florensdokumentet, medan Flälsingland där uppträder som insula. Under alla omständigheter är anknytningen mellan å ena sidan biskopsdömena, å andra sidan de svenska landen och folkstammarna, tydlig. Ett par svenska 1000-talsdiplomger en liknande bild av förhållandena. Det är de kända breven från Gregorius VII. Det första är daterat 1080 och avsänt till /., glorioso Sueonum regi. Påven förklarar sig vara glad över att det heliga ordets tjänare kommit till kung I:s land. Han uppmanar kungen att sända en biskop —svearna har alltså biskop —eller en framstående präst till Rom för att påven genomdenne skall få kännedom om förhållandena i svearnas land och svearna i gengäld kunskap om den apostoliska stolens stadganden.^- Ingenting nämns om att svearna vid denna tid formellt antagit kristendomen. Det andra brevet, som antas vara något senare, är ställt till västgötarnas kungar I. och A. Man har gissat på kung Inge, liksom i det förstnämnda brevet, och på Hallsten eller Amund. Till västgötakungarna skriver påven, att ”Fräter noster R. Episcopus vester” anlänt till ”Apostolorumlimina” och berättat omden nyligen skedda omvändelsen hos gentis vestra;}^-^ Biskop R. har man hypotetiskt sökt identifiera med någon av de i den västgötska biskopslängden omnämnda Rodolvard eller Rikulv. På samma sätt som Adamskiljer alltså det påvliga kansliet svearnas folk från götarnas. Det första brevet avser svearna, det andra götarna. Detta skulle kunna innebära, att Västergötland ännu uppfattas som ett mer eller mindre självständigt kungadöme, även om svearnas kung /. också nämns i sammanhanget. Kung I. i det senare diplomet brukar tolkas som identisk med den, som nämns i det förra. Som beteckning på svearnas och götarnas kungadömen används orden terra och gens, inte ordet regnum, som längre fram i tiden var den stående benämningen på sveakungens rike, hela det svenska landskapsförbundet. I DS 24. Cf Schmid 1934 s 71 ff. Nedan III 2 c med not 18. ■’* DS 25. Se till diplomet Schmid 1934 s 74 ff och Nerman 1945 s 150 ff. Visigothorum, som används om västgötarna i diplomet, är den gamla beteckningen på västgöterna. Liksom i många andra fall, bl a hos Adam, sammanbinder man de gamla mytiska och sagoomspunna urlanden för de germanska folkvandringarna med de lika sagoomspunna landupptäckterna i norra Europa. De nyupptäckta områdena kom ofta att namnges efter Tacitus och andra antika traditioner om de märkvärdiga folken och landen i fjärran.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=