RB 16

29 eller Norge, har man i tidigare forskning i regel fattat detta så, att biskoparna sänts ut utan att några gränser mellan biskopsdömena existerat. I själva verket avser Adam provinserna och nämner inte dioceserna, som fanns inomrespektive provins. Detta framgår bl.a. av det tidigare återgivna påvebrev, som Adam hänför till Alexander II och citerar i scholion 69. Här bekräftas det med all önskvärd tydlighet, att de norska dioceserna redan på 1060-talet, när Adams krönika skrevs, uppfattas som en provinsiell enhet —episcopi vestr^e provincicc, den norske kungens provins. När Adam berättar, att mer än en biskop finns i Norge, innebär alltså inte detta, att Norge uppfattas som stiftslöst, utan att Norge vid denna tid är en provins, som består av mer än en dioces. Detta innebär i sin tur, att lydbiskopsdömet inte får tolkas som ett episkopat utan bestämning till folkstam, område eller biskopssäte, utan tvärtom som knutet till ett bestämt folk inom kyrkoprovinsen eller ärkebiskopsdömet.-'’” De första biskoparna i Norden var inte uteslutande utlänningar. Den av Adalbert för Island vigde Isleif var islänning^h och flera andra tidigt ordinerade biskopar torde ha varit nordbor. Namnen Odin-kar och Thor-got tyder t.ex. på nordiskt ursprung. Det är emellertid möjligt, att de utländska biskoparna ofta har betraktats med misstro.'*- Detta styrks av, att källorna mycket noga skiljer mellan utländska och inhemska biskopar —de sista betraktas som landets egna män. När det gäller biskoparna är t.ex. Ares Islendingabok mycket noga med att räkna de utländska biskoparna till en särskild grupp och kategori’’*'^ —innan krönikan övergår till att skildra de inhemska. Den anglosachsiska krönikan drar vid året 690 en skarp gräns mellan de utländska, romerska, biskoparna, och de inhemska anglosachsiska. Hittills hade det varit romerska biskopar i de engelska landen —fr.o.m. nu var de engelska.Biskopslängden i hskr B 59 b, VgL IV 16, som torde ha kommit till på 1200-talet, skiljer på exakt samma sätt de utländska biskoparna från de västgötska. Det betonas kraftigt, att Adalvard d.y. och Styrbjörn var de första infödda —de Cf inl till FrtL I. Maurer 2 s 44, Joys s 81. Ovan 1 b. Till ovanstående cf ovan med not 9, nedan 2 b. ■’’* Helgason s 157 f. Cf Helgason s 57 ff, 167 ff, 194 ff. Ari Islendingabok, kap 8, s 25: ”Thesi ero nofn byscopa ])eira es verij) hafa a Islandi utlender . . .” Cf ovan med not 5. ASC 690: ”JEr wa;run Romanisce biscepas. si])|)an wcerun Englisce.”

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=