26 rades till Sverige och Norge, sedan han fördrivits från sitt egentliga biskopsdöme, slavernas land.^*^ Adam talar också i andra sammanhang om fördrivna biskopar, och det är möjligt, att den oklara bild han ibland ger av förhållandena delvis kan bero på dessa biskopars uppträdande. Hela diskussionen kring de äldsta biskopsdömenas upprättande i Norden måste som ovan nämnts grundas på tyska källor. Vaga upplysningar omunder Canterbury lydande suffraganbiskopsdömen finns ändå, och de teorier, som framförts om dessa, kan knappast samtliga sakna verklighetsunderlag. Dessa antaganden stöds av uppgifterna om de engelska biskopar, som kommed danska kungar, och av vad vi vet om biskopsdömena i Dalby och Lund. Som ovan berörts omnämner Adam fasta biskopsäten med engelska biskopar, som redan under kungarna Sven och Knut skall ha funnits i Danmark. Sven skall ha hämtat biskop Gotebald för Skåne, Knut skall från England ha medfört en biskop, som placerades i Skåne, en annan för Själland och en tredje för Fyn.‘^® Fyns biskopssäte, Odense, innehades under lång tid av engelska biskopar.^” Både hos Adam och i senare källor uppfattas de danska biskopsdömena som identiska med de gamla danska landen. Landens huvudorter, som i regel fungerade som deras gemensamma tings- och samlingsplatser, blev biskopssäten. Adam nämner som biskopsstäder danernas gamla huvudort i södra Jylland, Schleswig, Hedebys efterföljare. Landet kring Hedeby regerades under förra delen av 900-talet av en omstridd kungaätt. Ännu från början av 1100-talet i Florensdokumentet och i vissa ännu senare källor går Schleswig som biskopssäte under benämningen Hethahia o. dyl. För Jylland blev den stora centrala landstings- och väl också kultplatsen Viborg biskopssäte, kompletterad med i första hand Aarhus och Ribe —enligt Adam äldre biskopssäten än Viborg. Den kronologiska följden av biskopssätenas datering kan väl aldrig helt klarläggas. Fyns landstings- och samlingsplats var Odense, som blev biskopssäte. Skånes biskopssäten var under 1000-talet Lund och Dalby, som vid seklets mitt hade var sin biskop, engelsk respektive tysk. Båda platserna låg i anslutning till skåningarOmOdinkar se Adam 11,26: ”Odinkarumseniorem ferunt abAdaldago inSueoniam ordinatum. . Om Falkvard Adam II, 46. Cf Koht NHT 1924 s 129 f. •** Adam II, 41: ”Tunc etiam Gotebaldum qucndam ab Anglia venientem episcopum in Sconia posuit doctorem (sc Suein).” II, 55: ”Victor Chnud ab Anglia rediens . . . Quo tempore episcopus ab Anglia multos adduxit in Daniam. De quibus Bernardumposuit in Sconiam, Gerbrandum in Seland, Reginbertum in Fune.” Cf IV, 8. Se även ovan med not 26. King s 145 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=